Komjölksprotein

Anledningen till att vår lilla familj inte varit på topp de senaste veckorna har varit att vi har försökt köra in Bella på kost som innehåller mjölk.

Vi började utesluta mjölk ur hennes kost redan vid två månaders ålder eftersom en läkare uppmärksammat oss på att hon kunde vara allergisk mot komjölksprotein. Till en början verkade det hela gå bra. Vi blandade 1/4 vanlig ersättning med 3/4 Nutramigen och ersatte mer och mer av Nutramigenet för varje dag som gick. Bella fick första tanden och vi trodde att hennes grinighet berodde på detta, men när inte grinigheten gick över på flera veckor började vi ana oråd.

Hon var så ledsen och vi såg koliktendenser igen. Hon var svår att lägga, det tog flera timmar. Hon vred sig och gallskrek som av smärta. Hon sov dåligt på nätterna och vaknade vid 5.30. Allt var upp och ner.

I måndags ringde A och pratade med BVC, som beslutat att de inte ville skriva ut mer Nutramigen till Bella eftersom de inte tror att hon är allergisk (läkaren som talade om för oss att hon antagligen var allergisk var barnläkare och arbetar på en barnmedicinavd.) eftersom hon inte får utslag. Mannen förklarade läget och bad om mer recept på Nutramigen.

Pjuh, säger jag, de gick med på det och Bella är en helt annan tjej idag än vad hon var för bara några dagar sedan.

Hon somnar som vanligt vid 19-19.30 och sover hela natten utan bekymmer för att vakna en gång för att äta, sedan sover hon lugnt vidare till 8.00.

Hon är glad och verkar inte ha ont och hon är mer självständig om dagarna.

Om det inte är mjölkproteinet, vad är det då? Måste de få utslag? Hon reagerar ju jättestarkt på ersättningen...

Nutramigen

Igår köpte jag hem Nutramigen utifall Bellan inte blir nöjd efter maten.

På något vis är det lite av en sorg om jag nu måste ge ersättning, även om jag kommer fortsätta amma så mycket jag bara kan.

Igår pumpade jag som en galning och jag fick ut ca 100 ml efter amning som jag kunde ge på flaska under kvällen. Jag kommer fortsätta pumpa varannan timme så länge jag orkar för att se om mjölken kommer igång igen. Jag vill verkligen helamma, men hon får inte gå hungrig.

Bvc lovade att skriva ett recept till oss på Nutramigen om det funkar för oss. Usch. Vågar inte prova, tänk om hennes mage bli sämre med ersättning...

Introduktion

Vi tänkte börja introducera mjölkprodukter för Bella och provade igår att äta potatismos gjord på lite mjölk. Det får vi ångra idag.

Bella krampar ihop sig så ont i magen hon har. Hon skriker inte särskilt mycket, men hon grimaserar och rullar ihop sig till en boll samtidigt som hon verkligen gnyr av smärta.

Det lär dröja innan jag provar igen...

Galen

Jag blir galen snart om inte Bellas onda mage blir bättre snart.

Inatt vaknade vi av att hon började vråla vid tre. Hon skrek verkligen och drog ihop hela kroppen och krampade magen. Jag gick upp och masserade magen. Ut kom en liten plutt... Skriket fortsatte en bra stund innan jag kunde fp sova lite...

Toodles

Vad var det som hände?

I flera dagar har det varit så lugnt med Bella. Hon har inte legat och krampat ihop magen, inte skrikit och bara varit på ett strålande humör.

Idag har det varit det omvända. Hon har verkligen haft ont i magen och nu går A omkring med henne, medan hon gnäller. Det är så synd om henne och jag blir alldeles förstörd. Det är så fruktansvärt tungt psykiskt att höra henne och inte kunna trösta.

Det värsta är att jag hela tiden får för mig att det verkligen är något vajsing med hennes mage. Att det inte alls "bara" är kolik. Jag skulle önska att man gick igenom henne ordentligt. Att man undersökte henne grundligt för att verkligen kontrollera att det "bara" är kolik...

Ska till bvc på onsdag för tvåmånaderskontroll och ska prata med dem då...

Värsta natten på länge

Jag har nog haft den värsta vatten på länge... Bella har haft ont i magen, inte sp att hon skrikit, men hon har haft fullt upp med att göra det tydligt för mig att magen är trög... När A gick upp i morse, hade jag fått ca tre timmars sömn - då börjat hon skrika.

Det enda som funkar är att få ligga på min mage, men efter en timme funkar inte det heller.

Jag pallrar mig tappert upp ur sängen för att göra magmassage på henne. Det ger utdelning och nu har hon slocknat i min famn.

Stackaren, måste vara helt slut efter denna natt.

Stackars liten...

Bella har haft ont i magen hela eftermiddagen och kvällen. Jag bar och bar och när inte ryggen fixade det längre så satt jag med henne i famnen och gungade och gungade. Bella skrek och jag blev alltmer förtvivlad. Hon åt vid 14 och sen vägrade hon bröstet. Jag försökte locka så fort hon blev lugn. å tog hon ett tag och började gallskrika direkt, som om hon fick ont av min mjölk. Fruktansvärt.

När klockan var 20.30 och Bella fortfarande inte hade ätit något utan bara grät och skrek, ringde vi svärmor för lite expertråd. Ge på flaska. Så klart. Egentligen. Det funkade. Det var lättare att peta i nappflaskan än bröstvårtan i munnen på Lillabella och hon behövde inte ens anstränga sig, utan mjölken rann på.

130 ml senare slocknade hon i min famn och sen dess har hon sovit gott i sin spjälsäng.

Usch, vad jag hatar kolik! Jag hatar vad den gör mot mitt barn och vad den ger mig för hemska känslor (frustration, hjärtskärande frustration).

Trettio års forskning och man vet fortfarande inte vad kolik är eller vad det beror på...

Läkarbesök

Inget nytt sades på läkarbesöket i morse, men det var skönt att få bekräftelse på att vi gör allt rätt för att underlätta för Bella. Läkaren sa åt oss att försöka få Bella lugn (piece of cake) med alla medel när hon skriker eftersom hon då sväljer ännu mer luft som då förvärrar tillståndet.

Efter läkarbesöket gick jag och Bella och fikade och handlade en stooor flaska Minifom.

Jag har fått så mycket gjort idag att jag funderar på att börja gå upp halv sju alltid (eller åtminstone en dag i veckan, kanske).


Toodles

Läkarbesök

Eftersom den här lilla tjejen inte vill äta om dagarna så ringde jag för lite rådgivning till Lunds Barnläkargrupp. De tyckte vi skulle komma in för en bedömning redan i morgon eftersom vi tidigare varit i kontakt med både bvc och barnakuten pga koliken...

Efter att ha skrikit i nära tre timmar idag och inte ätit sedan halv tio sover hon nu i famnen hos mig, av ren utmattning.

Ska snart försöka väcka henne för att locka med bröstet. On inte det funkar tar jag henne på en liten promenad. Skulle hon inte äta ikväll så skulle vi ta in till barnakuten...

Natten från helvetet...

Vilken natt. Isabella somnade gott på min mage efter en del magknip igår kväll. När jag tyckte hon sov tungt lade jag över henne i spjälsängen i hopp om att hon skulle fortsätta sova så gott där, men icke.

Så fort hon var på väg ner i sängen slog hon upp de stora blå och gick från sovandes till klarvaken till skrikandes. Med proppar i öronen försökte jag sedan lugna henne genom att vara där och hålla en hand över henne. Hon kom till ro ett par minuter för att skrika ett par och så där höll det på till kl.03.15. Efter lite mat somnade hon gott i sin spjälsäng och har bara ätit ytterligare en gång efter det...

Koliken har verkligen gjort det svårt för oss. När vi kom hem från BB kunde hon somna lite varstans, vilket var perfekt, men efter några veckor av bärande och duttande så somnar hon ingenstans förutom i min eller A:s famn.

Nähäpp

Isabella har nu skrikit sedan 22... Jag står nu fast vid att vi inte ska besöka eller ta emot besök efter kl.17. Jag trodde att koliken var borta, men nej.

Ikväll hade vi besök till 21. Jag kom nog av mig lite eftersom de vanliga kvällsrutinerna inte fanns där och skriken kom som ett brev på posten.

A och jag har ju kommit överens om att gå ut och gå med Bella i vagnen om hon skriker. Jag tror vi måste gå ut tidigare än 00.50 som idag. Det hela blir ju en ond cirkel och efter att ha "ammat" (av- och på med skrikattacker) i 45 minuter känner jag mig helstressad.

Fasiken. Det är så svårt att behålla lugnet när hon sätter igång.

Gah! Skulle vilja skrika lite jag med, bara för att få ut min frustration!!!

Mjölkfri kost

Två nätter har Bella sovit, helt utan skrik. Jag känner krafterna återvända... Nu hänger hon över min Axel, sovande efter en stund av lek och skratt.

Visste ni att så här små barn kan skratta? Bella SKRATTAR med hela kroppen och det gör mig så lycklig att se! Älskade Goa lilla unge, jag hoppas så att vi fått bukt på din onda mage...

Utvilad

Tänk om, tänk om, tänk om det är mjölken som ställer till det för Lillabella... Igår kväll tog vi det väldigt lugnt. Jag gav Bella massage (sol och måne och vattenhjulet, mer om det här) och sedan badade vi tillsammans. Hon plaskade runt en stund och såg ut att ha det riktigt roligt. Badstunden avslutades med amning innan pappa A tog över och satte pyjamas på henne.

Jag hade egentid och badade färdigt innan vi såg på "Den sköra tråden", en dokumentär om min arbetsplats i somras. Bella sov i bärselen hos pappa A under tiden.

Vi vågade inte röra oss, knappt prata. Bella sov och sov och sov. Och vi var lyckliga och lugna. Kl.23 vaknade hon till lite. Hon sträckte på sina små armar, gäspade så där gulligt som bara bebisar och kattungar kan och gnällde sedan (ytterst lite) om att hon ville ha mat.

Nu kommer det otroliga: efter maten nattade A henne, lade henne i spjälsängen och där sov hon sedan till HALV FYRA!

OMG!

Min lilla duktiga älsklingsplutt... Tänk om, tänk om, tänk om...

Strategisk plan

Tidigare var det svåraste jag gjort, arbetet i Afghanistan. Att vara borta från nära och kära under så lång tid och att arbeta under fysisk och psykisk press gjorde att det tog lång tid att återhämta mig efter resan.

Idag, när jag ser tillbaka, kan jag med lätthet säga att vara förälder är det svåraste och tuffaste jobbet en människa kan ha. Snacka om att leva under känslomässig press hela tiden. Jag hoppas man vänjer sig, för nu gör det verkligen ont i mig att vara mamma.

Just nu ligger Bellafisen i sin pappas famn och sover. Han vågar inte röra sig och jag vågar knappt prata. Jag är väl medveten om att man inte ska dalta för mycket med de små och att de snabbt vänjer sig vid ljud och rörelse när de ska sova, men efter nätter av skrik så gör man nästan vad som helst för att få de där extra minuterna då hon sover eller är lugn.

Vi har mycket stöd runt omkring oss och det känns bra. Vi kanske inte orkar ta emot besök eller besöka, men det känns tryggt att veta att man alltid kan lyfta luren för att prata eller be om hjälp. Jag har faktiskt varit lugn idag. Jag mediterade en minut i morse tillsammans med Bella och bestämde mig för att verkligen jobba på att vara lugn och leva i nuet.

Jag och A har en strategi. Vi ska ha nattpass. Ikväll är det hans tur. Börjar Bella skrika är det vagnen och ut och gå, som gäller. Då kan andra föräldern sova och ladda batterierna <3 href="http://www.mylivesignature.com/" target="_blank">

Går sönder

Jag förstår inte hur det kan vara så att Bella är glad och sover gott så fort hon kommer bort. Sjukhusnatten var relativt lugn, natten till idag var lugn (hos min mamma), men så fort vi kliver innanför dörren börjar skriket. A är nu ute med vagnen och jag har haft ett lugnande samtal med min mamma.

Jag gör vad jag kan för att trösta, men Bellas skrik skär i hjärtat på mig. Jag känner mig som världens sämsta mamma som inte kan tillfredsställa mitt barn. Jag har nog gjort allt enligt konstens alla regler. Jag har tagit emot alla sorters tips och provat dem alla. Men nu är jag slut.

Jag VILL kunna hjälpa mitt barn, men kan inte. Hade jag kunnat dela mig själv på mitten, hade jag gjort det.

Det värsta är känslan när A tar vagnen och stegar ut från lägenheten med henne. Då känns det verkligen som om jag inte kan... Att någon tar över för att jag inte är tillräckligt bra (ja, även om det är min man).

Jag är så rädd för att det ska gå tre månader nu, fulla med skrik och att jag missar något viktigt med anknytningen till henne. Det är nämligen så svårt att få ögonkontakt med henne när hon är stel som en planka... Amningen funkar sådär. Hon går ju upp i vikt, men hon äter galet vilt. Hon är som en elvisp med tungan runt bröstet och när hon får tag i det så HUGGER hon efter det som om hon ville slakta det.

Tänk om det fanns ett medel mot kolik, som var fungerande, beprövat och INTE gav skador på CNS...