På väg hem till mig!

		CEFAR FEMINA CEFAR FEMINA – Stimulatorn för kvinnan FÖRE/UNDER/EFTER graviditeten!
Stimulator låter ju lite lustigt, men jag använde en sådan här TENS under början av förlossningen med Bella och jag önskar att jag hade haft en sådan hemma innan förlossningen också. I dagsläget hoppas jag att den kan hjälpa mot min foglossning, senare i graviditeten under latensfasen och efter graviditeten ska det tydligen finnas ett "komma-igång-program" - vad nu det kan innebära. Tydligen så kan man inte längre låna en TENS från sjukvården för hemmabruk, utan man får hyra direkt från företaget - i detta fallet Cefar.se. Det är ganska dyrt, tycker jag, men sååå värt det! Läs här om hur jag älskade min TENS under förlossningen med Bella! Använde ni TENS under graviditet/förlossning?

Vecka 29+0

Nu är jag inne på slutspurten känns det som. Förlossningen närmar sig och när mannen kom hem igår och berättade att han blivit tillfrågad om han kunde arbeta i Kina hela november, bröt jag nästan ihop. Han hade tackat nej och det är jag väldigt tacksam för.

Magen är mindre än förra graviditeten, kunde vi konstatera igår. Har dock inga bilder från just denna vecka under förra graviditeten, men på bilderna från 27+0 med Bella är hela jag GRYMT MYCKET STÖRRE!

Tack!

Igår vallades jag runt stan av Sofie och nu inatt fick jag ångra detta surt. Har sovit som en kratta. Vaknade hela tiden av smärta och en gång lade sig blygdbenen över varandra igen. Där låg jag och andades (väldigt häftigt) medan mannen försökte hjälpa mig att komma ur ställningen. Nu är det riktigt tufft.

Idag blir det till att ta det lugnt och ikväll tänker jag ta ett riktigt varmt bad. Det hjälper jättemycket mot smärtan!

Från Familjeliv.se

Du är i vecka 30.
Du har gått 29 fulla veckor och 0 fulla dagar (v29+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 27 dec 2010
Du har 76 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 30

Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
De flesta föräldrar kommer nu att börja eller har redan påbörjat en föräldrakurs eller förlossningsförberedande kurs.

Barnet: Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata.

Hobby

Jag älskar att pilla med foton och jag arbetar alltid i PS CS 4. Nu har jag hittat ett lite lekfullare program som man kan göra mycket i, framförallt roliga effekter och ramar.

Photoscape är jätteroligt när man bara vill fördriva tiden. Ett par bilder tagna i morse har jag lekt med nu under tiden Bella sover middag.

Programmet är gratis och finns att hämta här!

När jag ändå har er på tråden - varför får jag sådana här babyhår (nedersta bilden) så fort jag är gravid? Kan jag förebygga det? Just nu sticker det ut små hårstrån överallt och det ser mest ut som att jag inte orkat bry mig att göra något, men det kvittar vad jag gör! Stort problem, va?

Lääängtar!

Bella kollar läget när pappa lägger presenning över utemöblerna,
men snart upptas intresset av dockan som hon älskar att pussa på!

Jag har precis dragit sista penseldraget över vaggan som vi fått av svärmor. Den står just nu och torkar och väntar på sista finishen, en liten text.

Jag längtar efter att tvätta spjälskydd och sängkläder, omsorgsfullt bädda vaggan inför Minifladdors ankomst.

Bellas spjälsäng stod ett par månader inne hos oss, färdigbäddad med nerbäddade gosedjur i väntan på henne. Det var trångt, men jag envisades att den skulle stå kvar. Det var underbart att gå och fantisera om vem den lilla skulle vara och hur det skulle vara med en bebis i sängen bredvid.

Jag hade inte alls kunnat föreställa mig hur livet som mamma skulle te sig, men nu i efterhand kan jag erkänna att det inte alls var som jag tänkt mig. Vi bar och bar och bar och vaggade och vyssjade och vagnade en liten gallskrikande bebis. Det var inte ofta vi njöt av att höra knytet i spjälsängen bredvid. Vi var livrädda så fort hon gav ifrån sig minsta pip.

Vi var överkänsliga mot skriket.

Kolik.

Denna gång beställde vi en bebis utan kolik. Ska bli spännande att se vad vi får för något denna gång :-)

Oavsett vem det är som kommer till oss, så kommer denna lilla person bli lika älskad som sin storasyster. Koliken försvann ju och efteråt har det faktiskt inte varit särskilt svårt att vara mamma åt världens finaste.

Jag måste vara den lyckligaste på jorden som fått en så fin dotter!

Snyggaste accessoaren just nu!

Magen vecka 28+5

Iklädd foglossningsbälte och ehm - ankstjärt?

Magen sticker verkligen ut just nu! Det känns att jag är större och tyngre och jag har lagt på mig (igen) på lår och armar och lite i ansiktet, men om det blir som det blir efter graviditeten med Bella, så vet jag att allt försvinner relativt lätt (hoppas kan man ju alltid göra).

Mina fogar är lite bättre idag. Jag sover bättre om natten med foglossningsbältet på. Snyggast (!) hade väl varit att bära bältet innanför tröjan, men det är så klyddigt att hela tiden spänna ut och in det när jag ska sitta eller stå.

Jag trodde aldrig jag kunde bli så hjälpt av ett bälte, men man måste ju prova och nu är jag överlycklig att jag gjorde det, trots att jag inte upplevde några som helst förbättringar under förra graviditeten.

Förra graviditeten provade jag akupunktur också. Min barnorska satte nålar i fogen i blygdbenet - inte skönt! Det hjälpte inget, blev snarare sämre, men eftersom detta är en annan graviditet så är jag villig att prova. På fredag ska det sättas nålar igen :-/

Bilder från Bellas första tid

Bella några månader gammal

Har suttit nu i flera timmar och tittat på bilder från Bellas första tid. Det är tur att det är taget så mycket bilder för det är inte allt jag minns. Bilder från förlossningen hjälper mig bearbeta det som hände.

Tiden efter var jag väldigt skör, kan jag se nu i efterhand. Alldeles för mycket som hände runt omkring mig. Nästa gång ska vi ta det lite lugnare, då har vi trots allt två barn att ta hand om och jag vill inte rusa in i en depression...

När jag ser Bella idag, kan jag inte alls minnas att hon varit så liten. 2900 gram liten för att vara exakt. Så liten och hjälplös. Och nu är hon stora damen som går och tar sig fram för egen maskin.

Snart har vi ännu en liten i huset och jag blir mer och mer nyfiken på vem det är som gömmer sig därinne. Jag och mannen roade oss med att filma rörelserna igår kväll när vi hade gått och lagt oss. Denna graviditeten ligger moderkakan baktill, så alla rörelser och sparkar känns och syns mycket mer! Det är så häftigt!

Wohoooo! Äntligen lite sömn om natten!

Provade mitt "nya" foglossningsbälte inatt. Det funkade hyfsat bra faktiskt! Det höll ihop fogarna så att inte blygdbenen lade sig omlott - oerhört skönt att kunna vända sig utan att när som helst bli förstenad av smärta!

Tyvärr så började bältet skava någon gång runt 4-tiden så jag var tvungen att ta av det och oj vilken skillnad det var. Bäckenet blev genast instabilt och väldigt rörligt (på fel sätt). Hjälp vad ont jag fick!

Inatt ska jag sova med pyjamasshorts på mig för att undvika skav och se om fogarna fortsätter trivas med ett bälte om sig!

Slutkrisat

Nä, nu får det vara slut på mina kriser. Jag har krisat hela dagen, oroat mig för stort och smått och varit irriterad och ledsen.

Antagligen för att jag inte längre klarar mig själv som jag brukar göra. Jag har ett svagt minne av att mitt sviktande självförtroende började någon gång runt vecka 29-30 förra graviditeten också.

Jag kan helt enkelt inte koppla bort det faktum att jag måste varva ner nu när jag blir tyngre. Jag vill köra på som innan trots att det inte går. Det känns inte bra, speciellt när jag har dottern att underhålla och göra dagen bra för.

Min barnmorska tröstade med att så fort huvudet tränger ner i bäckenet så stabiliserar det upp bäckenet och foglossningen blir bättre för de allra flesta. Så var det ju när jag var gravid med Bella och när jag tänker på det känns allt lättare!

Ikväll blir det filmmys för hela slanten. Mannen kommer förhoppningsvis snart hem och då ska vi sätta oss i soffan och bara slappna av.

Foglossningen forts...

Såg i mitt inlägg om folglossning tidigare, att jag inte är ensam om fenomenet där blygdbenet lägger sig omlott.

Jag är inte unik alltså :-) På ett sätt är det skönt att veta att foglossning är ett känt fenomen, men å andra sidan är det ingen tröst när det finns så lite som hjälper mot det. Jag har tidigare provat akupunktur, som inte hjälpte och kanske t o m gjorde foglossningen lite värre. Pratade med min barnmorska tidigare och akupunktur var det enda hon kunde erbjuda. Jag är så låg just nu att jag skulle kunna prova allt. Igen. Så det blir nog lite akupunktur när jag ändå ska göra glukosbelastning nästa fredag.

I övrigt ska jag vända mig till sjukgymnasterna.

När jag var gravid med Bella besökte jag en sjukgymnast på den vårdcentral jag tidigare var listad på och hon kom med förslaget att jag skulle prova att stretcha. Hon visste inte mycket om foglossning, vilket hon erkände, men hade ett bälte att erbjuda.

Jag köpte bältet väldigt sent i graviditeten och då foglossningen blev bättre redan några veckor senare så använde jag inte det särskilt mycket.

1. Symfysen
2. Blygdbenet
3. Sittbenet
4. Korsbenet
5. Bäckenbenet

Det är alltså fog nr 1 som jag har problem med och att blygdbenen lägger sig över varandra (nr 2). Det gör så in i h-ikes ont...

Foglossningen...

Jag har hela tiden beskrivit känslan av foglossningen som att bryta blygdbenet. Det är det närmsta jag kan tänka mig gör ont på det viset.

Nu börjar jag nästan tro att foglossning är som att bryta blygdbenet.

Under senaste veckan har min foglossning tilltagit i smärta. Bara om natten (tack och lov?). Den gör så att jag har svårt för att vända mig och att ligga på rygg en omöjlighet. Jag stoppar in kuddar mellan benen och håller ihop benen när jag vänder mig.

Nu hjälper inte det längre.

Fogen har börjat luckras upp så mycket att "höger" blygdben lägger sig över "vänster". JAg har hållit emot med handen för att undvika detta, men nu har jag inte kraften längre. Det ploppar ändå och då ligger jag där med noll kapacitet att röra mig pga smärta och jag kommer ingen vart förrän det ploppat tillbaka. Efteråt har jag ju så klart ont och kan inte sitta upp.

Det har börjat hända när jag nyser också. Jag nyser och då lägger sig benen omlott.

Har aldrig hört om detta fenomen och aldrig varit med om det tidigare själv. Det har kommit denna vecka... Någon som varit med om det?

Kl 11 har de telefontid på mvc och då måste jag ringa, för jag måste få hjälp.

Snitträdd!

De är nog mer vana vid folk som är rädda för vaginala förlossningar än snitt vid specialistmödravården. Mötet gick bra. Barnmorskan var lugn och noggrann. Vi gick igenom partogrammet från förra förlossningen och pratade lite om hur min drömförlossning skulle se ut.

Jag berättade om att drömmen är att föda vaginalt. Att jag andas mig igenom det med mannen vid min sida. Att jag känner mig trygg och stark och att bebisen mår bra.

Men jag är realistisk. En stor del av de som blivit snittade, blir snittade igen. Det är där jag har en del önskemål. Att få en förlossning som i så stor utsträckning som möjligt blir så "normal" som möjligt.

Småsaker, som t ex att pappa A får klippa navelsträngen, eller en bit av den. Att få se moderkakan, höra första skriket. Vara så närvarande som möjligt och inte hög på läkemedel från narkosen.

Det är också viktigt för mig att inte bli igångsatt då det i sig ökar risken för snitt.

Det var en sak jag reagerade på under samtalet. Det var när barnmorskan sa att om jag har det fruktansvärt jobbigt i slutet (som förra gången) eller går över tiden så kan jag få ett planerat snitt för att slippa ett akut.

Bild lånad från vårdguiden

Men jag vill ju inte bli snittad!!! Varför skulle jag välja ett planerat då?!? Jag vill inte få ett datum när mitt barn ska komma. Jag vill känna värkar och låta kroppen göra sitt. Jag tar hellre ett akut snitt än ett planerat... Är det dumt att tänka så? Chansen är ju noll att föda vaginalt om jag väljer ett planerat...

Vi kom en bit i processen. Vi har påbörjat att strukturera mina önskemål inför nästa förlossning. Jag är realistisk, man kan inte planera hur en förlossning ska gå till, men det är inte kontroll jag söker, det är information, delaktighet, att inte bli utelämnad och så lite påskyndande medel som möjligt (allt som ökar risken för snitt).

Andas, andas, andas...

Jag har sovit ut inatt och Bella gav mig sovmorgon till 09.22! Underbara unge! Välbehövlig sömn inför mötet idag.

Jag är inte särskilt nervös nu, men jag vet att jag kommer må illa innan jag går in! Har ju aldrig träffat den här barnmorskan tidigare och ibland är det lite extra viktigt att man klickar!

Tusen tack alla ni som kommenterar! Att få alla dessa lyckönskningar och hejarop betyder mer än ni kan ana!

Det blev ett par stövlar/kängor igår :-)
Är så nöjd, men blev förundrar över storleken. Antingen har mina fötter krympt eller så är Hilfiger stora i storlekarna.

Försmak av vad som komma skall?

Har precis klivit upp ur badet. Fick sådan mensvärk, så jag blev tvungen att kliva upp. Magen blev aldrig hård, som när jag har sammandragningar, men det gjorde verkligen ont i nedre delen av magen och efter kanske 15 minuters ont började jag frysa, trots jättevarmt vatten.

Nu har det lugnat sig lite, men det känns så otäckt. Jag blir hela tiden påmind om förra förlossningen...

I morgon är det äntligen möte med teamet för förlossningsrädda. Jag har laddat länge för detta. Vi ska gå och lägga oss tidigt ikväll, verkligen samla krafter och bara vara. Igår låg jag och var stressad halva natten. Hade hjärtklappning och mådde illa. Mådde inte alls bra. Nu är det lite bättre, men jag är väldigt stressad känslomässigt.

Vecka 28+1

Jag är mer död än levande.

Tjugoåtta hela veckor passerades igår. Tolv hela veckor kvar. Antagligen. Om inte mer.

Du är i vecka 29.
Du har gått 28 fulla veckor och 1 full dag (v28+1).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 27 dec 2010
Du har 82 dagar kvar till beräknad förlossning.

Magen växer och växer och växer och jag boar och boar och sover middag och funderar över förlossning och längtar efter Minifladdor. Under tiden njuter jag av sparkar och slag och små (stora kullerbyttor) och av storasyster.

På Familjeliv.se kan man läsa;
Kroppen: Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad. Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet. Nu besöker du din barnmorska varannan eller var tredje vecka, beroende på hur du mår och vilket stöd du behöver. Varje besök tar cirka 30 minuter och varje gång mäter man ditt blodtryck och din mage samt lyssnar på fosterljuden.

Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.

Willvin Walkers rapport vecka 39

Ja, det dalar. Ingen tid, ingen ork och bara foglossning. Just nu är den ett helvete. Inte många positiva inlägg här på bloggen just nu. Kanske blir så av sömnbrist.

Det händer konstiga saker med mitt bäcken om natten. Jag mår bättre av att stå upp och hade jag kunnat sova stående hade det definitivt varit ett alternativ. Bäckenet kan, när jag vänder mig i sängen, knaka till ordentligt och lägga sig fel. Fogarna liksom hakar i varandra och jag fastnar. Det är ett oerhört smärtsamt tillstånd och för att jag ska kunna röra mig över huvud taget måste jag knaka tillbaka bäckenet/haka ur fogen igen.

Jag är rädd varje gång jag ska vända mig, rädd för smärtan.

Skulle egentligen träffa barnmorskan på fredag för glukosbelastning och även ta upp detta bekymmer med henne, men har fått boka om till nästa fredag... Hoppas hon kan hjälpa mig!

Det här med andning...

Är det bara jag som har svårt att andas när jag får sammandragningar? Jag menar, bara att ta ett andetag är ju en kamp!

Jag har fina långa sammandragningar nu ikväll. Som vanligt. Och jättesvårt att andas under dem. Vad gör jag för fel?

Natti

Nä, nu blir det sängen med en god bok. Har sammandragningar till tusen. Jättejobbiga som tränger undan lungorna. Får knappt luft.

Ger mig väldigt obehagliga minnesupplevelser från förlossningen med Bella. Jag börjar bli riktigt rädd för att ha värkar. Tänk om jag får värkstormar igen? Då går det inte! Ja, jag vet att jag låter helt negativ nu, men jag är rädd.

Längtar till på måndag då vi ska träffa det där teamet för förlossningsrädda. Det känns som att de ska rädda mig.

Tänk om jag förlitar mig helt på att de ska rädda mig och så kan de inte det?! Nä, fy vad jag tänker negativt nu.

Vecka 27+0

Oj oj oj. Nu är jag höggravid. Inne på sista trimestern! Jag är stor som ett hus och jag vet att jag ska bli ännu större. Nu har jag börjat känna att livmodern tar emot när jag sitter upprätt, jag har börjat svanka mer och skorna är jobbiga att få på.

Funderar på att investera i ett par skor som bara är att glida i. Funkar inte längre med mina sneakers som jag måste böja mig ner för att dra på och sedan knyta.

Jag känner mig klumpig, men gillar min mage. Jag har inte kommit dit än, då jag bara vill bli av med den :-)

Jag har kommit över en del av känslorna om att jag överger första gosungen när nästa kommer. Nu har jag istället börjat längta tills de har behållning av varandra!

90 dagar kvar. Om Minifladdor är punktlig, vill säga.

Från Familjeliv

Kroppen: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.
Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.

Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. Vad tror du att ditt barn drömmer om?

Kalendern:

Måndag 4 okt: Besök på spec-mvc för samtal om min förlossning

Fredag 8 okt: Glukosbelastning

Magbilder vecka 26+5

Gårdagen var lugn. Jag vilade extra mycket eftersom jag inte fått någon rejäl sömn under hela den gångna veckan. Mannen städade, storhandlade (med hjälp av vänner) och lagade mat. Lyx.

Inte mycket tid över nu när snäckan blivit så fantastiskt rörlig. Jag är så rädd att hon ska dimpa i golvet igen. Ligger och tänker om kvällarna hur vårt liv kommer se ut hädanefter. Benbrott och blod och tårar (från mamsen). Jag vill inte.

Bjuder på lite magbilder och Bellabus från i går kväll.

Redo att möta...

...en ny dag. Mot tandläkaren. Både Bella och jag ska bli undersökta - håll nu tummarna för att jag inte har några hål (det skulle i sådana fall vara mina första...).

I förrgår fick jag äntligen tid hos teamet för förlossningsrädda och jag ska vara där redan 4 oktober!