Väntar på älsklingen

Middagen är färdig - spaghetti och köttfärssås och tomat/mozzarellasallad - väntar bara på att A ska komma hem från träningen!

Är så hungrig, men vägrar äta innan han kommer. Det är heligt för mig att äta tillsammans. Har haft en stark tradition hemma hos mig sedan vi var små att vi alltid åt tillsammans hela familjen (eller, ja, vi tre tjejer). Vill fortsätta med denna tradition när Fladdor kommer. Lagad mat och familjeprat varje dag. Det har betytt så mycket för mig att ha den lugna stunden med familjen.

Tänk, snart är vi tre (fem inkl katterna) i vår lilla familj <3

36+6 (Hjälp!)

Ännu ett barnmorskebesök avklarat, även denna gången med bravur!
Fladdor får guldstjärna i kanten eftersom allt ser så himla fint ut!

S/F-måttet har ökat med 1 cm till 34, Hb 127 (finfint eftersom jag inte ens äter järntabletter), bltr 119/60 (nästan mitt normala) och endast spår av protein i urinet.

Urinodlingen visar tyvärr fortfarande på tillväxt av bakterier, får se vad läkaren säger om detta imorgon.

Den 7 dec ska jag till spec-mvc för bedömning om igångsättning. Hjälp! Nu börjar jag bli nervös inför en eventuell igångsättning. Då får man ju ett datum som allt ska dras igång på... Huva.

36+6 (Förundrad)

Vaknade även denna morgon utan halsbränna :-) Helt underbart!

Sov gott fram till 04 då mensvärken slog till med all sin kraft. Jag låg och höll tummarna för att det skulle dra igång, men icke. När A gick upp vände jag på mig och somnade om. Sov någon timme till innan jag kände att det var dags att röra de lurviga.

Efter lunch är det dags för barnmorskebesök. Det kommer ta sin lilla tid eftersom jag är beroende av väggar och dörrkarmar för att ta mig fram.

Tidsoptimist? Javisst!

Jag som hade så mycket my jag tänkte göra idag, har inte hunnit ett smack. Hur kan tiden bara gå? Förvisso är det skönt just nu att tiden går fort, men sen när man bara vill leva i stunden - hur gör man då för att tiden ska stanna lite längre?

Klockan är inte ens tre och solen går ner. Jag är sugen på kött.

Försökte mig på att använda stativet vi glömt bort, men oj vad svårt det var. Trodde att det bara var att hooka upp kameran på det och fyra av, men icke. Det blir lätt snett och vingt, för mycket vinklat eller för lite. Måste träna mer... På att använda stativ. Skrattretande.

Jag? Vinnare? Igen?

Jag vet inte om jag drömmer, för jag är ganska trött nu, men det verkar som att jag vunnit en av de där bloggtävlingarna igen :-)

Denna gången var det hos fina stilettklackarochbarnvagn!

Detta innebär att Fladdor nu kommer få mysigt ljus på natten! Tack stilettklackarochbarnvagn och tack Syster & Bror som sponsrade den fina tävlingen!

Hur söt är inte TykeNight nattlampa?

36+5 (Godmorgon)

Losec mups är underbart! Äntligen en natt utan halsbränna!

Både jag och A somnade i soffan igår kväll, vi var helt slut. Vaknade vid elva och klev in i sängen, somnade direkt. Så härligt. Var bara uppe på toa en gång innan jag vaknade kl 03 för att inte kunna somna om.

Känner mig ändå utvilad, så nu har jag serverat A frukost och sparkat i väg honom till jobbet! Idag blir det lite pyssel och en del vila. Benen känns lite tunga efter gårdagens shoppingrunda.

Uffa uffa!!!

Eftersom svärmor gissat att jag kommer ligga på förlossningen I MORGON, så gjorde hon idag allt för att få Fladdor att trilla längre ner i mitt arma bäcken.

Vi har gått i en hel del affärer, några trappor och en liten runda med hundarna. Jag är HELT slut nu. Kommer sova som en stock inatt och ladda för den eventuella förlossningen i morgon, som Haje spått om.

Måste bara varna alla Skåne-bor om Panduro Outlet i Malmö. De har ju verkligen allt man inte behöver, men vill ha i form av pyssel och julpynt... Livsfarligt att kliva in i butiken... Åk INTE dit!

24 dagar kvar

Ju närmre beräknat förlossningsdatum jag kommer, desto längre bort känns det... Ett märkligt fenomen det där.

På torsdag är det 21 dagar kvar. Tre veckor. Det är ju egentligen ingenting och ändå känner jag att tiden går sååå sakta! Jag har därför en massa delmål --- datum innan bf som jag kan stirra mig blind på --- barnmorskebesök, läkarbesök, adventsfika, hämta TNS, barnmorskebesök och läkarbesök...

Hur gör ni för att tiden ska gå?

36+4 (Sovit gott)

Sovit gott inatt, utan halsbränna. Tog mina sista Panodil innan sängen igår och tillsammans med vetekudden kunde jag sova trots ont i blygdbenet.

Vaknade av världens mardröm i morse, A hade redan gått upp och jag fick för mig en massa hemska saker. Traskade upp för att leta reda på honom och kände mig så lycklig när jag fick se honom. Röd i ögonen och hår som stod ut från alla håll och kanter gjorde honom till världens vackraste man! Jag älskar honom över allt annat!

Nu blir det gott med gröt, proviva och té!

Full rulle

A åkte iväg och tränade under förmiddagen, medan jag passade på att köra en omgång tvätt, en disk och vika in tvätt som legat framme i några veckor.

Mamma + sambo hälsade på med kaffe och kaka, vilket var underbart mysigt. Lilla Izzy, hunden, var också med och hon var så söt med katterna. Ingen vågade nosa på varandra. Som mest hoppade Sussi mot Izzy, men backade direkt efter utfallet.

Svägerskan, som kommit hem från Taizé :-) hälsade på under eftermiddagen/kvällen och såg film och myste!

Mitt blygdben är av. Jag har brutit blygdbenet. Och jag kan inte göra något åt det. Det tog mig 15 min att maka mig in till toa från soffan. En avlagd sträcka på fem meter.

31+6 (Vilken underbar natt)

har inte kunnat vända mig själv. Har legat strandad på höger sida halva natten. A fick putta upp mig någon gång vid tre då jag höll på att kräkas av min halsbränna.

Den som inte upplevt RIKTIG, ÄKTA halsbränna ska skatta sig lycklig. Jag amputerar hellre min ena lilltå - utan bedövning - än har halsbränna på natten.

Gick ett par varv i lägenheten, åt några Novaluzid, gjorde mitt toalettbesök och klappade katten innan jag gick och lade mig - denna gång på vänster sida.

Efter en stund på vänster sida gav mitt blygdben upp och ville inte alls ligga ner. Upp i lägenheten igen, gå, gå, gå, på toa, ner i sängen, masserade A:s onda axel och sedan vaken i halvsittande position tills A vaknade - kvart över nio.

Nu ska jag tvinga iväg honom för lite exercise och jag ska städa ut Fladdor.

Form

Funderade länge på vad jag skulle fota för FORM. Att jag inte tänkte på magen då? Det är en fin form <3<3<3

Fler former kan ni se här!

36+2 (Bebismagen)

Tänkte först retuschera bort alla ränder från min mage, men eftersom A tycker att de är vackra och jag ändå måste lära mig leva med dem, så får de stanna. Fladdorränderna. Som jag var så rädd för att få. Nu är de där och jag kan inte göra ett skit åt dem.

Ont, det gör ont, det gör ont...

Har precis kommit hem från träffen med tjejerna och det är så mysigt att träffa dem! Man riktigt såg hur de led med mig genom de sista onda sammandragningarna. När jag började pusta och vagga fram och tillbaka, då satt de och knep med ögonen och höll andan... Så himla gulligt.

Fick ett set till Fladdor som är så gulligt. Tänk att de tänkte på bebisen och gav den kläder!

Sentimental och lycklig, det är jag.

Nu blir det varm vetekudde och en kopp té. Aj aj aj aj aj...

OST-PÅGAR

Jag är så trött att jag håller på att dö. Mensvärken finns där nästan hela tiden och --- hur mycket vill ni veta egentligen? --- jag censurerar bloggen från saker som kanske mest äcklar andra.

Nu slänger jag mig i ett bad, håller tummarna för att A läser här och tar med sig godsaker med sig hem, t ex ostpågar (syster som inte kunde säga ostBågar när hon var liten) och annat som han vet går hem hos mig.

Ska träffa tjejerna ikväll och sjunga (titta på när de andra sjunger) SingStar. Jag orkar nog inte så länge.

36+1 (Jättebesviken)

Någon gång inatt klingade mina sammandragningar/värkar av... Jag är jättebesviken. Trodde verkligen att det var bebis på gång igår.

Gick hela dagen och kippade efter andan - det gjorde verkligen ooont. Men icke. Lilla Fladdor verkar ha det gött inne i livmodern. Inga planer på att vilja komma ut.

Jag vet att det är tidigt, jag vet att Fladdor inte ska ut förrän om en månad egentligen, men jag är så trött nu. Trött på att ha onda pinvärkar.

Läkaren som vi träffade igår berättade att min kropp beter sig som en omföderskas. De brukar ha onda förvärkar och tappen brukar öppna sig lite innan den drar sig tillbaka - precis vad min verkar göra. Den har ju börjat öppna sig, men är ändå fast och lång...

Känner mig så osäker på min kropp. En märklig känsla, när jag alltid har tyckt att jag faktiskt kan min kropp utan och innan.

Fick iaf ett litet smakprov på livet som mamma igår. Träffade Jenny och Mickes lilla Gabriel. Han är så söt och så liten och så blond och långhårig och vacker. Så vacker. Kunde inte slita ögonen från honom.

36+0 (Vad händer i kroppen?)

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Livmodern sjönk för ett par veckor sedan då Fladdor fixererades. Hoppas de här sista veckorna går fort!

VARNING! Ni som inte vill veta detaljer - sluta läsa nu...

Har varit hos läkare på spec-mvc nu på morgonen. Blev skraj direkt när jag såg henne - det var nämligen samma kvinna som sjukskrev mig för foglossning. Hon var den gången väldigt auktoritär och jag fick verkligen ta i när jag skulle förklara mitt bekymmer.

Hon började idag prata om antibiotika hit och dit, Bricanyl och urinvägsinfektioner. Precis vad alla andra läkare pratat om de senaste veckorna. Ingen har en plan. Alla vill behandla mig för uvi. Alla vill att jag ska ta Bricanyl som inte hjälper.

Efter att A rutit till, kände jag mig starkare att förklara mitt bekymmer. Att gå med dessa sammandragningar/förvärkar/pinvärkar till vecka 40+0, då de TIDIGAST kan tänka sig att sätta igång mig.

(Jag behöver nog inte förklara att det är detta jag önskar minst, jag vill självklart att förlossningen ska starta naturligt, med ett fullgånget barn som är friskt.)

Efter många om och men, så tyckte hon att jag skulle få fler tabletter Propavan till natten, så att jag åtminstone fick sova. De är inte farliga över huvudtaget för bebisen. Skönt att veta, då jag känt mig tveksam till att stoppa i mig dem tidigare. Hon föreslog också TENS, som jag skulle be att få låna från min ordinarie mvc. Ska ringa dit om en stund för att se om de kan skaffa fram en sådan till mig.

Till slut frågade hon om jag ville kolla tappen och JA, givetvis vill jag ju se om det hänt NÅGOT, även om jag inte förväntade mig det.

Tappen var fast och lång. Alltså omogen, MEN, den var inte vad man kunde förvänta sig hos en förstföderska då den låg lite framåt och jag var öppen för fingret. Hon kände Fladdors huvud som ligger väldigt långt ner.

Detta är INGA tecken på att en förlossning är på gång, men ändå tecken på att sammandragningarna gör "nytta".

Direkt efter undersökningen drig ännu starkare sammandragningar igång. Nu gör de ONT och kommer var fjärde/femte minut. Hoppas att de inte klingar av...