liggande

Jag hittae något som låg ner... En BEBIS!

(Ja, jag vet att det livsfarligt att lägga en bebis på mage...)

Efterkontroll

Jahapp! Efterkontroll. Något jag faktiskt längtat till eftersom det innebar att jag äntligen skulle få veta vad som faktiskt hände under förlossningen.

Ska uppdatera er mer i morgon, om jag har tid, men det framkom egentligen inget nytt mer än att jag tydligen kräktes när jag kommit i aktiv förlossning.

Bella sover i pappas famn, det enda stället hon är nöjd på... Natti!

Haj!

Här tog det stopp ...





Fick bära vagnen större delen av vägen till Bellas farmor. Nu blir det efterkontroll!

Världens lyckligaste

Bild: Jenny K

Jag är världens lyckligaste, även om det inte alltid låter så genom mina inlägg här. Jag är så tacksam att Bella är hos oss, att hon är frisk och glad (bakom koliken är hon en fantastiskt glad liten människa). Amningen fungerar och min kropp är återställd (känns det som iaf), vågen pekar neråt (ca 1 kg i veckan) och Jenny har förevigat vår Bella!

Underbart!

Vilken dag!

Har precis fått veta att Johanna nedkommit med sin lilla flicka idag - vilken lycka!!!

Dessutom har Jenny varit förbi och lämnat bilderna och oj, säger jag. Kunde knappt se bilderna så tårögd jag var. De bilderna är de vackraste jag har sett! Längtar tills A kommer hem så vi kan titta på dem tillsammans :-)

De bilderna var något jag verkligen behövde idag!!!

Bella sover i BabyBjörnen och jag måste lära mig att göra saker med den på mig... Inte särskilt kul, ganska tungt, men vad gör man inte...

Gah!

Så fel jag hade när jag skrev det förra inlägget... Jag tänkte att jag kunde lägga ifrån mig Bella, när hon ändå sov, men DÅ slog hon upp de stora blå och började gallskrika...

Efter en stunds skrikande började jag lipa själv. Jag har blivit alldeles överkänslig mot skriket och jag undrar om det någonsin kommer att gå att sätta henne i sittern eller lägga henne i sängen/vagnen utan att hon fullkomligt skriker lungorna ur sig.

Nu hänger hon med mig i sin BabyBjörn, men det känns ganska ostabilt så jag kan ändå inte göra det jag behöver göra...

Är så nervös inför A:s resa... Men det ska gå, det måste gå och jag vet att jag kan få hjälp, men det känns ändå oerhört tungt...

Nu kommer iaf snart Jenny med bilderna :-)

Värsta natten på länge

Jag har nog haft den värsta vatten på länge... Bella har haft ont i magen, inte sp att hon skrikit, men hon har haft fullt upp med att göra det tydligt för mig att magen är trög... När A gick upp i morse, hade jag fått ca tre timmars sömn - då börjat hon skrika.

Det enda som funkar är att få ligga på min mage, men efter en timme funkar inte det heller.

Jag pallrar mig tappert upp ur sängen för att göra magmassage på henne. Det ger utdelning och nu har hon slocknat i min famn.

Stackaren, måste vara helt slut efter denna natt.

HJÄLP!

Nyheten har precis nått mig att en kompis är inne för igångsättning NU, bla för att hon gått över tiden med sjutton hela dagar...

Jag tänker så på henne. Hon ska precis till att vara med om det största i livet. Snart ska hon få träffa sin flicka <3

Lugnet i stormen

Jag vet att det heter lugnet före stormen, men här gäller det lugnet i stormen. Det är nämligen så att när ens barn skriker förtvivlat och du har kollat blöjan åttio gånger, gett bröstet, tröstat, tröstat, burit, gosat, vyssjat, rapat - you name it - då gäller det att behålla det inre lugnet.

För att orka hålla sig lugn måste du vara något så när utvilad och utvilad blir du bara om du blir avlastad. Denna helg har varit full av glädje, nyttig på så vis att jag och A har börjat konversera på ett annat plan kring hans utlandsvistelse. Vi har stöttning i familjen och jag känner mig trygg i att bara ringa eller knalla över till någon av alla familjemedlemmar eller vänner när jag behöver avlastning eller en bit mat.

Igår tog farmor hand om Bella, så att jag och A kunde äta en bit mat ute. Det var helt underbart. Vi satt ner båda två, åt tillsammans (har vi inte gjort på ett antal veckor), vi njöt av maten och vi åt långsamt.

Med mer kraft än tidigare satt vi och skojade och pratade om vår dotter och hur fantastisk hon är. Hela kvällen njöt vi av att ha henne nära och hon skrek ingenting...

Arbetsvecka igen och jag saknar att A inte är hemma, men jag är så tacksam att vi fick de här två månaderna tillsammans hemma, med vår förstfödda.

Lite mjölk till kaffet?

Toodles

Läkarbesök

Inget nytt sades på läkarbesöket i morse, men det var skönt att få bekräftelse på att vi gör allt rätt för att underlätta för Bella. Läkaren sa åt oss att försöka få Bella lugn (piece of cake) med alla medel när hon skriker eftersom hon då sväljer ännu mer luft som då förvärrar tillståndet.

Efter läkarbesöket gick jag och Bella och fikade och handlade en stooor flaska Minifom.

Jag har fått så mycket gjort idag att jag funderar på att börja gå upp halv sju alltid (eller åtminstone en dag i veckan, kanske).


Toodles

Läkarbesök

Eftersom den här lilla tjejen inte vill äta om dagarna så ringde jag för lite rådgivning till Lunds Barnläkargrupp. De tyckte vi skulle komma in för en bedömning redan i morgon eftersom vi tidigare varit i kontakt med både bvc och barnakuten pga koliken...

Efter att ha skrikit i nära tre timmar idag och inte ätit sedan halv tio sover hon nu i famnen hos mig, av ren utmattning.

Ska snart försöka väcka henne för att locka med bröstet. On inte det funkar tar jag henne på en liten promenad. Skulle hon inte äta ikväll så skulle vi ta in till barnakuten...

Tacksamhet

Jag känner sådan tacksamhet över att vi har vår lilla flicka hos oss. Att hon ens blev till är ju helt fantastiskt, att hon sedan föddes fullt frisk och stark är underbart! Hon ligger här bredvid mig i soffan, på mage och tittar på mig med tunga ögon, när jag skriver.

Hon har blivit så stor. Hon ser inte ens ut som när hon föddes. Hon är en riktig liten personlighet, ganska busig. Jag fullkomligt smälter när hon tittar in i mina ögon och ler mot mig. Ett alldeles tandlöst leende. Många, många gånger om dagen får jag tårar i ögonen av kärlek.

Så ofta jag får tillfälle snusar jag i hennes tunna hår och känner bebisdoften (doften jag inte trodde fanns tidigare). Jag tittar på hela henne, ser hur hårstråna i ögonbrynen ligger, följer örats vindlingar och veck, känner hennes små fingrar... Allt för att riktigt ta in att hon är vår. Jag vill för alltid minnas hur det känns när jag håller om min dotter. Och hur hon doftar.

KÄRLEK

Moi?

Fick den här utmärkelsen av Muppsan, tack snälla!

Den för med sig lite förpliktelser också:

A: Kopiera awarden på er blogg!
B: Länka till personen/erna som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dem denna award!

Mina sju intressanta fakta:

1. Pratar i sömnen

2. Har varit i Afghanistan

3. Är beroende av att-göra-listor (glömmer annars så lätt)

4. Har aldrig haft hål i tänderna

5. Önskar mig alltid en häst i julklapp (fjording så klart)

6. Tror att A:s mormor är närvarande då och då

7. Brottas alltid med min blyghet

Jag ger min award vidare till:

Bodil, Sara, Danni, Lykke, Linda, Creyla och Dagens Tema

Älskade lilla skruttfia!!!

Tack för alla tips om nattningsrutiner! Det som nu (verkar) funka är om man virar in henne i en filt som sedan får följa med ner i sängen. Ikväll fick hon lite pappamys och mat. När jag virat in henne i filten gick ögonen i kors och det tog inte många sekunder innan hon somnade i sin säng. Nu ligger hon därinne och grymtar lite, men inget skrik!

Jag är överlycklig!

Gick till stadsbiblioteket idag för att låna lite böcker om spädbarnspsykologi, utvecklingssteg och sömn hos barn (hoppas svärfar har någon bra bok inom området) och hittade Anna Wahlgrens "Sova hela natten". Den är ju lite kontroversiell med tanke på vetenskapliga fakta som lagts fram de senaste tjugo åren. Hon förespråkar nämligen att låta barnen sova på mage, eftersom de verkar sova ha lättare för att nå sin djupsömn då. Med tanke på risken för PSD så poängterar hon vikten av att använda andningslarm om man vill använda hennes metod att få barnet att sova hela nätter (utan gråt och flera uppvaknanden).

Boken verkar onekligen intressant eftersom hon hävdar att hon aldrig misslyckats hjälpa ett barn (från fyra månaders ålder) med sin metod - utom två som "drogats med Theralen"...

Tänkte återkomma om boken när jag läst ut den.

Drygt sju veckor efter förlossningen...

...känner jag mensvärk... Åh, nej.

Igår testade jag och Bella att ta oss fram kommunalt - tåg och buss. Bussen in till stan var okej, det var bara jag och vagnen ombord. Tåget var desto kämpigare. Tre trappor upp till tåget! Jag slet som ett djur innan en vänlig kvinna, också hon med barnvagn, hjälpte mig upp.

Väl i Malmö träffade vi Jenny och Gabriel och det var så skönt att utbyta lite erfarenheter med någon som är lika "grön" inom barnområdet som jag själv. Vi kom fram till att vi delade ganska mycket lika erfarenheter av de första barnamånaderna. Bella fick en mysig och väldigt tuff pyjamas av dem (kommer bild senare). Både jag och pappa A älskar den!

På vägen hem hade klockan hunnit slå "alla-slutar-jobba" och jag och Bellan blev verkligen hatade av alla... Där kom vi och trängde oss in i en knökfull stadsbuss och folk knuffade runt varandra och trampade på varandras tår, himlade med ögonen och gjorde plats för oss. Jag skämdes nästan att jag valt en så olämplig tid på dagen att ta mig hemåt...

Bella skötte sig ypperligt igår. Helt fantastisk var hon, min lilla principessa! Efter sista maten igår kväll (22.30) lade jag henne i spjälsängen, men hon vägrade ligga där och bara gallskrek, så jag tog upp henne efter fem minuter. När hon hade lugnat sig helt (det värsta var att hon hulkade så ledsen hon var och det kändes riktigt rivigt i mitt hjärta) lade jag ner henne igen och lade min hand över henne.

Då händer det. Hon somnar, för att sova till 03.15!!! Det kändes oerhört bra och även om hon inte kom i säng vid åtta, som är vårt mål, så är det ett stort framsteg att somna kl.23 istället för 01-04!!!

Natten från helvetet...

Vilken natt. Isabella somnade gott på min mage efter en del magknip igår kväll. När jag tyckte hon sov tungt lade jag över henne i spjälsängen i hopp om att hon skulle fortsätta sova så gott där, men icke.

Så fort hon var på väg ner i sängen slog hon upp de stora blå och gick från sovandes till klarvaken till skrikandes. Med proppar i öronen försökte jag sedan lugna henne genom att vara där och hålla en hand över henne. Hon kom till ro ett par minuter för att skrika ett par och så där höll det på till kl.03.15. Efter lite mat somnade hon gott i sin spjälsäng och har bara ätit ytterligare en gång efter det...

Koliken har verkligen gjort det svårt för oss. När vi kom hem från BB kunde hon somna lite varstans, vilket var perfekt, men efter några veckor av bärande och duttande så somnar hon ingenstans förutom i min eller A:s famn.

Fina JennyK!!!

Hon har gjort det igen! Ännu några bilder av Isabella, mig och A har hon lagt ut på sin blogg.

Kika in och berätta vad ni tycker! Jag är så nöjd och hoppas att det blir många fler fotosessioner med henne! Hon är fantastisk som människa, oerhört inspirerande och rolig. Inte nog med att hon tar fantastiska bilder, hon uppmärksammar sin omvärld på flera olika plan.

Klicka här för att komma till hennes blogg!

Vad är FRUSTRATIONSAMNING?

När Bellan är riktigt hungrig så hugger hon efter allt som kommer i närheten... Nu precis fastnade hon först på min knoge, vandrade vidare till sin snuttes arm, därefter till min hals för att avsluta på bröstet.

Hon missade dock bröstvårtan och blev arg som ett bi när det inte kom mjölk. Nu har hon träffar rätt men pga sin uppbyggda frustration släpper hon taget för att riktigt ta sats. Då slänger hon bak huvudet rynkar på näsan, gapar allt vad hon kan, ger ifrån sig ett väldigt märkligt läte för att sedan slänga fram huvudet och slå igen sina käftar runt min arma bröstvårta.

Shit vad ont det gör då...