Stackars liten...

Bella har haft ont i magen hela eftermiddagen och kvällen. Jag bar och bar och när inte ryggen fixade det längre så satt jag med henne i famnen och gungade och gungade. Bella skrek och jag blev alltmer förtvivlad. Hon åt vid 14 och sen vägrade hon bröstet. Jag försökte locka så fort hon blev lugn. å tog hon ett tag och började gallskrika direkt, som om hon fick ont av min mjölk. Fruktansvärt.

När klockan var 20.30 och Bella fortfarande inte hade ätit något utan bara grät och skrek, ringde vi svärmor för lite expertråd. Ge på flaska. Så klart. Egentligen. Det funkade. Det var lättare att peta i nappflaskan än bröstvårtan i munnen på Lillabella och hon behövde inte ens anstränga sig, utan mjölken rann på.

130 ml senare slocknade hon i min famn och sen dess har hon sovit gott i sin spjälsäng.

Usch, vad jag hatar kolik! Jag hatar vad den gör mot mitt barn och vad den ger mig för hemska känslor (frustration, hjärtskärande frustration).

Trettio års forskning och man vet fortfarande inte vad kolik är eller vad det beror på...