Övningskörning

Jag är/har varit tokrädd för att köra bil. Två bilolyckor har satt rejäla spår i mig och att ta körkort har helt enkelt inte blivit av. Jag har övningskört till och från i några år, men aldrig kommit tillräckligt långt, mentalt, för att skriva in mig på körskola.

I våras när mannen var utomlands på jobbresa hade jag tänkt överraska honom med att gå en intensivkurs och ha tagit körkortet då han kom hem, men...

...klantig som jag är hade jag låtit mitt övningskörningsbevis gå ut. Jag började alltså köra när jag var 20 år och 25 år gammal hade jag fortfarande inte tagit något körkort.

Nu har jag fått ett nytt övningskörningsbevis och idag körde jag för första gången sedan förra sommaren. Nu ska det banne mig köras!

Bella sov i baksätet hela tiden och det kändes faktiskt helt okej att köra idag! Nu tror jag inte längre att körkortet är så långt borta ändå. Det skulle vara så skönt att kunna ta bilen själv och köra på utflykter med barnen i framtiden. Eller kunna storhandla när mannen är bortrest. Nu måste jag gå överallt, eller ta bussen och det är inget att rekommendera...

Världens goaste unge!

Så här glad var Bella när vi vaknade i morse! Vi åkte ut med grannarna, som har en tiomånaders bebis, slog upp tältet vid en gård intill en vandringsled. Vatten pumpade vi själv från brunnen på gården och maten grillade vi över öppen eld.

Barnen skötte sig exemplariskt! Båda två verkade gilla upplevelsen lika mycket som sina föräldrar och med tanke på hur det gick är detta inte sista gången vi drar ut i skogen med Bella!

Första dagen stannade vi till vid ett naturreservat för att vandra. Där drack vi kaffe vid sjön och barnen åt frukt. Utsikten var magisk! När vi vandrade uppför höjden somnade Bella i sin bärsele och sov hela vägen fram till stället vi skulle slå upp tältet på.

Våra grannar är underbara och kvällen var så trevlig med mycket mat och prat och utbyte av erfarenheter. Bella sov i tältet i egen sovsäck. Vi isolerade från kylan underifrån med ett fårskinn och med en mössa på huvudet höll hon sig varm och go hela natten.

Jag däremot frös så att jag skakade. Jag önskar att jag hade en sovsäck gjord för övernattning i snöbivack eller något :-)

Det här dygnet har varit så oerhört spännande och fantastiskt! Jag hoppas det kommer många sådana med min familj i framtiden!

Vatten över huvudet?

Vi ska tälta med vår lilla sessa. I skogen. Sova i sovsäck och grilla korv. Det ska bli mycket intressant att se hur det ska gå, men vi måste prova eftersom både jag och A är tältmänniskor. Funkar det bra kanske det är något vi kan göra fler gånger i sommar!

Tjihoo för akupunktur!

Jag har varit så tveksam till dessa nålar. Hur kan nålar, placerade på olika punkter på kroppen, stimulera till att man inte är illamående? Jag förstår verkligen inte.

MEN! Det funkar! För mig i alla fall. Jag går från en helt imobil zombie till en pigg och glad gravidis.

Utan akupunktur ligger jag halva nätterna och vänder och vrider mig av illamående, jag kräks och går hela dagarna och försöker lindra det äckliga. Det går över DIREKT när jag får nålarna. De sätts på huvudet, i armvecket och på handleden. Den på handleden ska tydligen vara den "riktiga" illamåendenålen och den gör skitont att sätta (på mig). Sen ligger jag och vilar med nålarna i en halvtimme och plötsligt är mitt illamående helt borta i fyra dagar!

Komjölksprotein

Anledningen till att vår lilla familj inte varit på topp de senaste veckorna har varit att vi har försökt köra in Bella på kost som innehåller mjölk.

Vi började utesluta mjölk ur hennes kost redan vid två månaders ålder eftersom en läkare uppmärksammat oss på att hon kunde vara allergisk mot komjölksprotein. Till en början verkade det hela gå bra. Vi blandade 1/4 vanlig ersättning med 3/4 Nutramigen och ersatte mer och mer av Nutramigenet för varje dag som gick. Bella fick första tanden och vi trodde att hennes grinighet berodde på detta, men när inte grinigheten gick över på flera veckor började vi ana oråd.

Hon var så ledsen och vi såg koliktendenser igen. Hon var svår att lägga, det tog flera timmar. Hon vred sig och gallskrek som av smärta. Hon sov dåligt på nätterna och vaknade vid 5.30. Allt var upp och ner.

I måndags ringde A och pratade med BVC, som beslutat att de inte ville skriva ut mer Nutramigen till Bella eftersom de inte tror att hon är allergisk (läkaren som talade om för oss att hon antagligen var allergisk var barnläkare och arbetar på en barnmedicinavd.) eftersom hon inte får utslag. Mannen förklarade läget och bad om mer recept på Nutramigen.

Pjuh, säger jag, de gick med på det och Bella är en helt annan tjej idag än vad hon var för bara några dagar sedan.

Hon somnar som vanligt vid 19-19.30 och sover hela natten utan bekymmer för att vakna en gång för att äta, sedan sover hon lugnt vidare till 8.00.

Hon är glad och verkar inte ha ont och hon är mer självständig om dagarna.

Om det inte är mjölkproteinet, vad är det då? Måste de få utslag? Hon reagerar ju jättestarkt på ersättningen...

Kjäkig och mensvärk

Jag känner mig kjäkig och har en mensvärk som heter duga. Eller mensvärk kan det ju inte vara, hoppas jag. Men livmodersvärk. Växtvärk i livmodern.

Alla ni som varit gravida - minns ni att det gjorde ont i livmodern när man nös?

Uärk...

Fick akupunktur mot illamåendet, men hann bara inom dörren, laddade en maskin med tvätt och sen... Sen var det igång. Inget kul alls. Nu är det bra igen, men fy vad jobbigt det är att vara illamående.

Förra graviditeten önskade jag mig alla symtom man kan ha vid en graviditet. Jag ville känna mig riktigt, riktigt gravid. Det vill jag inte nu. Jag vill må strålande bra! Jag vill se ut som hälsan själv!

Typiskt

Tänkte vara smart och spara några kronor i en fond jag läst mycket om. Den har gått upp i flera år och ansetts vara relativt "säker". Av någon anledning gjordes transaktionen två gånger, jag köpte alltså fonden två gånger med samma kapital.

När jag såg vad som hänt vände jag mig direkt till banken för att avbryta transaktionen, det borde ju gå eftersom köpet inte gått igenom än, utan det låg bara en order uppe.

Men ,nej. Banktjänstemannen rådde mig att sälja av fonden till det belopp som dubbelregistrerats. Jag väntar på att köpet ska gå igenom så att jag kan sälja.

Pang och bom och jag har förlorat en del på köpet eftersom fonden direkt sjunkit... Så nu vågar jag inte sälja av den anledningen...

GAH!

Städdag

Idag skulle det bli min stora städdag. Jag har väntat alldeles för länge på att röja undan så nu är det verkligen dags! Problemet är bara att Bella inte alls vill hjälpa till. Hon vill inte ens vara med och prata och leka med sina leksaker.

Nope.

Hon vill bara vara nära mamma idag. Sitta i knäet och gosa och mysa och träna sig på att göra nya ljud och ta på sina fötter.

Och det gör ju inget. Det är ju inte ens ett problem.

Så annorlunda mitt liv blivit vad gäller prioriteringar!

Jag förklarar...

I en anonym kommentar fick jag frågan om killen, som fick sitt scrotum spräckt av mig i en tävling, överlevde. Jag hoppas det. Vet faktiskt inte riktigt hur det gick med honom.

Det var en tävling i Malmö, där det var så få deltagande att vi beslöt oss för att tävla killar och tjejer mot varandra. Jag hade gått två matcher redan och var relatvit säker att jag skulle gå hem som segrande.

Trettio sekunder in i matchen får jag in en fullträff i magen, tror jag. Killen viker sig, får inte luft. Han kräks. Golvet färgas rött av blod och jag blir riktigt rädd!

Nu händer det massor av saker. Allt på en gång. Jag sitter på knä framför min tränare och visar killen lite respekt genom att vända ryggen från honom.

Jag blir diskvalificerad och får inte tävla mer på fem år. Enligt beslut skulle jag ha så mycket kontroll över sparken att jag skulle kunna avbryta den om jag inser att något allvarligt håller på att hända. Jag överklagar så klart. Taekwon-do var mitt liv.

Det blev inga fler tävlingar för mig. Jag blev svartlistad och med det kände jag mig omotiverad att fortsätta. Tävlingsmänniska som jag är.

(Alla bär suspensoar på tävlingar i Taekwon-do, även tjejer. Domarna knackar "mellan benen" innan start för att kontrollera att de har det. Av någon anledning så missades detta just den här gången...)

Gravidhjärna

Finns det något som heter så? Gravidhjärna? Jag tror redan jag har kvalat in som en sådan. Mannen hittade igår kväll lökar i en skål i skafferiet.

Jag hittade precis mjölken i skåpet där vi har glas.

What´s next?

Nutramigen-välling

Ikväll gick vi in med en ny taktik med Bellas ät- och sovrutiner. Vi slog på stort och gjorde välling på Nutramigen. Fick en bok från bvc med recept på Nutramigenrätter. Gröten vägrar Bella äta, så då kanske välling fungerar bättre.

Kokar upp majsstärkelse och vatten, låter det svalna och sen berika med Nutramigen. Majsstärkelsevattnet blev tjockt som tusan så jag var tvungen att späda det innan jag kunde blande ner pulvret.

Efter allt jobb vägrade Bella ändå äta det.

Palm-Palms

Bild lånad från Ängholmens barnprodukter

Något jag inte visste fanns, var tydligen något jag verkligen behövde!

För ett tag sedan hände det som alla nyblivna föräldrar bävar inför. Bella tog sitt kvällsbad och jag är alltid noga med att ha ett bra grepp om henne. Bella är verkligen vild när hon badar i badkaret - hon plaskar och vevar med armar och ben och försöker hela tiden vända sig på mage för att nå vattnet med sin tunga.

Det var på ett ögonblicks ögonblick. Hon snurrade runt och hamnade med näsan under vattenytan. Jag blev jätterädd! Hon spottade och fräste och började sedan skratta hysteriskt. För att inte skrämma henne så skrattade jag halvhjärtat och lät henne fortsätta bada en liten stund.

Mitt hjärta klappade och sedan den dagen är jag lite lite rädd alltid när jag badar henne.

Så till saken... Palm-Palms. De där puffiga handskliknande grejjerna jag vann i goodiebagen från Muppsan. De gjorde verkligen att hon fastnade i mina händer. Kan varmt rekommendera dem!!!

Håravfall

Usch. Tappar så mycket hår nu att det känns som att jag måste införskaffa mig en tupé snart. Kan det vara den nya graviditeten som ställer till det, eller är det bara så att det blir så när våren kommer?

Jag vill ju ha tjockt och långt hår, som jag kan locka och sätta upp, inte grått och dassigt och tunt...

En lite rolig grej...

I några veckor har jag mått lite konstigt. Har inte riktigt vetat vad det berodde på. Känt mig konstig och hängig och haft diverse symtom.

Ett tag var jag helt säker på att jag var gravid igen (!), även om jag äter minipiller. Har testat mig och är inte gravid. Jag är bara sjuk. Förkyld. Det var så länge sedan jag var förkyld att jag började tolka alla symtom som om jag vore gravid igen. Smått pinsamt faktiskt.

Så, det är faktiskt lite synd om mig just nu. Är förkyld, har snuva och tårarna rinner och det finns inget jag kan göra åt det, mer än att be A koka lite té till mig...

Att äta upp något man sagt

Bild: Stina (påskafton, framför spegeln som låg i påskägget hon fick av sin mormor)

Skrev i förra veckan om hur duktig Bella är på att somna själv i sin säng och om hur bra hon sover om nätterna. Det får jag äta upp lite av nu. I några dagar har hon inte varit sig lik. Hon gråter/skriker mycket innan hon ska sova och hon kan vakna mitt i natten och skrika och gråta.

Hon kommer fort till ro om vi är uppe och går med henne, men det kommer våra armar inte orka mycket länge till, så nu är det hårdträning på att kunna vara nöjd i famnen även när vi sitter.

Igår kväll, när hon var så där lagom trött för att vi ska kunna lägga henne i sängen för att sova, vägrade hon blankt att ligga i sin säng. Hon skrek och grät och protesterade. Jag tog upp henne och tröstade, tycker det är så jobbigt när hon är så ledsen att hon hulkar.

Satte mig i soffan och pratade lugnt med henne, men hon bara skrek, grät och hulkade om vartannat. Jag var überkoncentrerad på att behålla lugnet, så jag fortsatte bara att hålla om och prata med henne. Skriken och gråten avtog och efter tjugo minuter somnade hon i min famn.

Att vi har gått och burit på henne är en kvarleva från koliken och det har varit ett enkelt sätt att ta till då man snabbt ville ha henne lugn, men eftersom det inte är hållbart i längden så måste vi ju bryta denna ovana. Vi vet om att vi just nu byter en ovana mot en annan (ligga i famnen och somna), men vi tar ett steg i taget och eftersom vi vet att hon faktiskt kan somna själv så går det här bra för en kortare tid.

Sovrutiner

Jag har alltid trott att man kunde öva in sina sovrutiner för bebisen. I vårt fall har det inte funkat alls. Bella har helt sonika bestämt exakt hur hon vill ha det och fram tills för sex veckor sedan sov hon tillsammans med oss i sängen.

När hon skulle sova hade vi henne i famnen och lade en snutte över ögonen (för att stänga ute alla intryck eftersom vår tjej är så otroligt intresserad av allt som händer) för att hon skulle kunna somna. När hon somnat och andades djupt kunde vi lägga över henne i spjälsängen. Nätterna har inte varit särskilt jobbiga. Hon sover helst utan napp, men några ggr vaknar hon upp och letar lite efter den.

I en vecka har jag märkt att hon inte alls gillar när vi lägger snutten över ögonen. Hons stretar och spänner sig, så jag provade att lägga henne i spjälsängen vaken. Direkt när hon låg ner, lade hon sig till rätta, slöt ögonen och somnade.

Jag provade igen, nästa dag, när hon skulle sova middag och yes (!) det funkade även denna gång.

När pappa A skulle lägga henne igår (jag var på informationskväll om babysim) försökte han med snutten. Det funkade inte alls, så efter en halvtimme gjorde han som jag gjort några dagar och japp, hon somnade!

Helt underbart!

Bella har alltså gått från kolikbarn med mycket störd sömn, till en underbart bestämd tjej, som är så duktig och trygg (verkar det som).

Enda problemet med att hon lägger sig så tidigt som 19.00 är att jag saknar henne...

Grannar

Bild: Stina

När jag var liten hade vi de mest underbara grannar. Familjen hade tre pojkar, den yngsta åtta år äldre än jag. Han blev min utvalde. Jag var där han var. Han var aldrig av med mig. Johannes.

Jag hade bestämt att jag skulle gifta mig med honom när jag blev stor. Han fick aldrig veta det och så klart blev det där giftermålet aldrig av.

Våra familjer semestrade tillsammans, grillade, satt uppe sent om sommarkvällarna tillsammans och våra mammor permanentade håret på varandra. Jag har alltid önskat sådana grannar igen. Där vi bodde tidigare gömde sig grannarna när vi kom ut i trapphuset. Vi hade en sopfajt som hette duga med den supergravida kvinnan mittöver.

Men nu. Nu har vi nog hittat grannar som matchar Johannes familj. Vi permanentar inte håret på varandra (men man vet ju aldrig vad framtiden har att komma med). Häromdagen knackade det på dörren. Mannen i hushållet räckte över ett varmt nybakt bröd (som dessutom smakade himmelskt gott).

Vilka grannar!!!

Glad Påsk!

...nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda...

Jag talar naturligtvis om datorn. Min underbara dator, som jag verkligen är beroende av, kraschade i torsdags. Det blev en räddningsaktion av sällan skådad art. Allt lyckades vi rädda, men nu är jag livrädd att detta ska hända igen och gå förlorad tusentals bilder från bl a förlossningen och Bellas första tid.

Dagens ord:

SÄKERHETSKOPIERA

En utvecklingsfas?

Jag är sjukt trött. Bella har nog kommit in i nästa utvecklingsfas och är grinig och missnöjd mest hela tiden. Nu är hon nöjd. Hon sitter framför tv:n. Det är inte bra, men vad ska vi göra när det är det enda som får henne lugn och (inte glad, men) nöjd.

Vi ska träna idag. Har anlitat farmor Haje för att vi båda ska komma iväg. Efter att ha sprungit på löpband i lördags för första gången efter graviditeten, så kom jag på den briljanta idén att springa ett lopp i slutet av April.

Jag älskar ju att springa och nu kliar det i benen. Helst hade jag sprungit varje dag, men efter ett pass gympa-stång, en kvart på löpband och därefter trappmaskin i tempo 20 våningar på fem minuter, så har jag varit lite mör i benen. Därför blir det bara styrke-yoga och lite löpning idag.