torsdag 7 oktober 2010

Snitträdd!

De är nog mer vana vid folk som är rädda för vaginala förlossningar än snitt vid specialistmödravården. Mötet gick bra. Barnmorskan var lugn och noggrann. Vi gick igenom partogrammet från förra förlossningen och pratade lite om hur min drömförlossning skulle se ut.

Jag berättade om att drömmen är att föda vaginalt. Att jag andas mig igenom det med mannen vid min sida. Att jag känner mig trygg och stark och att bebisen mår bra.

Men jag är realistisk. En stor del av de som blivit snittade, blir snittade igen. Det är där jag har en del önskemål. Att få en förlossning som i så stor utsträckning som möjligt blir så "normal" som möjligt.

Småsaker, som t ex att pappa A får klippa navelsträngen, eller en bit av den. Att få se moderkakan, höra första skriket. Vara så närvarande som möjligt och inte hög på läkemedel från narkosen.

Det är också viktigt för mig att inte bli igångsatt då det i sig ökar risken för snitt.

Det var en sak jag reagerade på under samtalet. Det var när barnmorskan sa att om jag har det fruktansvärt jobbigt i slutet (som förra gången) eller går över tiden så kan jag få ett planerat snitt för att slippa ett akut.
http://www.vardguiden.se/Images/VG2/Filmbilder/Filmbilder%20till%20artiklar/kejsarsnitt.gif

Bild lånad från vårdguiden

Men jag vill ju inte bli snittad!!! Varför skulle jag välja ett planerat då?!? Jag vill inte få ett datum när mitt barn ska komma. Jag vill känna värkar och låta kroppen göra sitt. Jag tar hellre ett akut snitt än ett planerat... Är det dumt att tänka så? Chansen är ju noll att föda vaginalt om jag väljer ett planerat...

Vi kom en bit i processen. Vi har påbörjat att strukturera mina önskemål inför nästa förlossning. Jag är realistisk, man kan inte planera hur en förlossning ska gå till, men det är inte kontroll jag söker, det är information, delaktighet, att inte bli utelämnad och så lite påskyndande medel som möjligt (allt som ökar risken för snitt).

3 kommentarer:

  1. Vilken fin blogg du har!

    SvaraRadera
  2. nä det är väl bättre att låte kroppen sköta det själv så långt det går. Och om det inte går så får det väl bli snitt då men då har man iaf låtit kroppen försöka. Och jag vill inte heller bli igångsatt för det blir så onaturligt..

    Alla frågar mig om jag vill bli igångsatt då min förlossningar gått så himla fort. Men nää jag föder nog hellre hemma än att bli igångsatt!

    SvaraRadera
  3. Vad skönt att det gick bra, Stina!
    Stor kram, Jenny

    SvaraRadera

Du har ordet <3