Isabella 10 månader!

Gosigaste ungen 10 månader idag!

Tiden rinner iväg och nu börjar jag känna graviditetströttheten tränga sig på. Jag orkar inte lyfta och bära Bella så mycket längre och jag har inte samma energi att springa efter henne, vilket gör mig lite ledsen, men samtidigt är det bara att gilla läget.

Jag gör så gott jag kan! När hon är vaken är jag (låtsas jag) vara pigg - jagar och leker tittut och kurragömma och kastar upp henne i luften. När hon sover, går jag in i vilomode och när mannen kommer hem slänger jag mig på soffan och vilar både kropp och knopp.

Det är en riktig vilding till tjej vi fått, men jag märker ändå att hon mognat en del och har lättare för att lugna ner sig nuförtiden.

Hon kan t o m bara lägga sig på golvet för att ligga raklång på golvet i en halv minut - det är grejer det!

Vid 10 månader kan Bella:

• Gå upp till åtta steg i följd
• Äta plockmat själv (har hon gjort sedan 6 månader ungefär, men nu är det riktigt finfördelad mat, typ riskorn)
• Vet vad hon ska göra med en sked - stoppa ner i maten och sedan in i munnen (men inte mycket mat som hamnar i munnen ändå, tyvärr)
• Säga mamma och nästan pappa.
• Svarar på tilltal
• Sjunga
• Leka tittut och kurragömma

Alltså, det här med sitt barns utveckling är så sjukt knepigt. Jag kan tycka att det är helt fantastiskt när Bella gör pruttljud med munnen - att det är ett steg i utvecklingen. Jag har slutat titta i böcker om barns utveckling, för att koncentrera mig på min dotter och verkligen lära mig att se hennes framsteg och att känna igen nya upplevelser, känslor och rörelser.

Lyckans minut

"Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick?

"Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut."

Erik Lindorm