Min mage är inte lika stor denna graviditet som den var med Bella i magen. Ändå känner jag redan att den är i vägen. Jag hade precis hunnit vänja mig vid att den var på väg bort, bort, bort och så ska den växa ytterligare!
Jag kan fortfarande knyta mina skor, ligga på mage, springa utan att det är obekvämt och jag har inga problem att komma ur soffan (stolen, sängen, upp från golvet osv...) och ändå vill jag inte att den ska bli större. Är det för att det är så tätt inpå förra graviditeten jag känner så?
Jag skäms nästan över att jag tycker det är bra nu (låta magen stanna i växten). Jag är ju verkligen tacksam över att jag har fått ynnesten att bära, inte bara ett, utan två barn i min mage - i min LIVMODER.
Jag känner dig därinne. Ditt liv. Du fäller ut dina armar och ben i hastiga rörelser som gör vågor i mitt inre, gör att mitt hjärta bultar lite hårdare, lite häftigare. Jag älskar dig redan och längtar efter att få lära känna dig. Känna dig. Se dig. Visa dig världen. Visa dig din storasyster. Din pappa. Din familj.
Och lära dig vad kärlek är - det livet går ut på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du har ordet <3