måndag 16 augusti 2010

Höstrusk

Jag minns höstmorgnarna när jag var liten. Hur mamma väckte mig om morgnarna för att dagis väntade. Hur hon tände lampan på toaletten och hur jag satt på toa och viftade med mina ben och kisade mot ljuset.

Jag har alltid varit väldigt känslig för ljus. Jag kan riktigt känna hur det stack i ögonen när de möttes av ljuset. Jag minns strukturtapeterna - beigea med bruna prickar på. Min kompis hade likadana på sin toalett, fast med blå prickar.

Frukosten intogs under tystnad. Alla njöt av fridfullheten och vinden utanför. Löv som raspade fönsterrutorna. Frid.

Ända tills mamma försökte kränga på mig de alldeles för stora fodrade manchesterbyxorna. Usch, vad jag hatade fodrade manchesterbyxor. Redan vid fyra års ålder lovade jag mig själv att mina barn aldrig någonsin skulle bära fodrade manchester. Ändå var det något jag krängde på dottern i våras för att hon inte skulle frysa.

Åh, jag vill att mina barn ska uppleva höstrusket lika mysigt som jag gjorde när jag var liten. Uppskatta de fyra årstiderna. Njuta av allt livet bjuder på. Naturens färger.

3 kommentarer:

  1. God morgon!
    Haha jag hatade också manchesterbyxor när jag var mindre och måste säga att jag fortfarande gör det.
    Vad segt att ni inte vet datum för bebben ännu, vad kommer det sig?

    Ha en toppendag!

    Kram
    Jen

    SvaraRadera
  2. ja fy för manchesterbyxor! Det kommer jag ihåg haha.. Men visst är dom bra ;)

    SvaraRadera
  3. Har inga åsikter om manchesterbyxor. Tyckte du skrev; kissade mot ljuset.. blev förvirrad.
    Puss

    SvaraRadera

Du har ordet <3