Övningskörning

Jag är/har varit tokrädd för att köra bil. Två bilolyckor har satt rejäla spår i mig och att ta körkort har helt enkelt inte blivit av. Jag har övningskört till och från i några år, men aldrig kommit tillräckligt långt, mentalt, för att skriva in mig på körskola.

I våras när mannen var utomlands på jobbresa hade jag tänkt överraska honom med att gå en intensivkurs och ha tagit körkortet då han kom hem, men...

...klantig som jag är hade jag låtit mitt övningskörningsbevis gå ut. Jag började alltså köra när jag var 20 år och 25 år gammal hade jag fortfarande inte tagit något körkort.

Nu har jag fått ett nytt övningskörningsbevis och idag körde jag för första gången sedan förra sommaren. Nu ska det banne mig köras!

Bella sov i baksätet hela tiden och det kändes faktiskt helt okej att köra idag! Nu tror jag inte längre att körkortet är så långt borta ändå. Det skulle vara så skönt att kunna ta bilen själv och köra på utflykter med barnen i framtiden. Eller kunna storhandla när mannen är bortrest. Nu måste jag gå överallt, eller ta bussen och det är inget att rekommendera...