Ett evighetsgöra

Vattnar det som finns kvar av vår gräsmatta...

Fladdormamman

"Fladdor". Hur man uttalar fladder på skånska. Ett litet fladdrande hjärta, var det vi såg. Då var vi i vecka 9 och trodde vi fått missfall - igen.

Nu är hon född, vår fina lilla Fladdorflicka. I dec -09 hade hon bråttom ut. Intrasslad i sin navelsträng plockade man ut henne urakut och där började vårt nya liv. Ett liv fullt av kärlek. En ömmande kärlek som sliter i hjärtat, varje dag.

När Fladdorflickan var fyra månader, började jag plötsligt må dåligt. Magsjuka? Mannen skojade om att jag inte varit så dålig sedan jag blev gravid...

Några graviditetstester senare visade det sig att vi skulle bli föräldrar igen! Inom loppet av ett år ska jag alltså föda två barn, på det ena eller det andra sättet.

Jag är livrädd för att det ska bli snitt igen. Livrädd för att jag ska få värkstormar under ett värkarbete. Kan man kalla det förlossningslivrädd?

Följ med på resan som tar oss igenom allt det svåra, allt det underbara och fantastiska och pephejja på mig när jag når mål!

onsdag 23 juni 2010

Ett evighetsgöra

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar