Är helt slut nu och borde verkligen gå och lägga mig. Är så himla känslig just nu och många sysslor är riktigt jobbiga att ta sig an. Kroppen är öm och huvudet tungt.
Varför är inte livet lätt och lekfullt alltid? Varför måste man ha känsliga känslor som gör att man fullständigt bryter ihop av gråt? Alla säger att det är hormoner, men det känns som att det bara är en bra undanflykt att ta till i lite jobbigare situationer... Eller?
Hej vännen! Det frågar jag mig också ibland, men livet är ju upp och ner , och även om det låter som en klyscha så kommer alltid solsken efter regn och det är sant. Det blir snart bättre! Och ibland är man extra känslig, men håll ut. Och när hormoner är inblandat blir det extra jobbigt. Jag sänder dig en styrkekram!
SvaraRaderaLivet! Detta är livets villkor...
SvaraRaderaMen som Catrin säger; det blir bättre.
Stanna i känslorna och försök hitta ursprunget. DÅ kommer du långt i din utbildning som människa Stina.
KRAMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM <3
Tack för era fina ord! Det är så konstigt att uppleva en sådan berg-och-dalbana när man faktiskt trodde att det gick över någon gång i tonåren...
SvaraRaderaTji fick jag. Får fortsätta tampas med mina känsliga känslor nu...