onsdag 1 september 2010

Tänk om...

Tänk er att ni är gravida med ert första barn. Hela graviditeten fortlöper utan bekymmer. Ni njuter av magen och delar en kärlek för barnet som växer inom er, både fysiskt och känslomässigt.

Ni lär känna ert barn och ni förbereder er så gott det går inför det nya livet.

Så en dag går vattnet. Den blivande mamman är spänd av förväntan, men tar sig tid att raka benen en sista gång innan förlossning. En liten krabat som vill ut lite tidigare än väntat, men allt går bra och de nya föräldrarna får komma hem direkt.

Deras änglatroll är så söt och redan bär de sina hjärtan utanpå kroppen. Att kärlek kunde växa sig så stor på så kort tid, hade de aldrig kunnat ana.

Deras fina son gör precis allt som små bebisar gör.

Så börjar de känna att något inte stämmer. Han är så ledsen. Är det kolik? Har han ont i magen? På bvc har man börjat uppmärksamma det lilla huvudet. Att det inte växer som det ska. Och var är fontanellen?

Allt går väldigt sakta och många utredningar genomförs. Ingen berättar egentligen något för de nyblivna föräldrarna som sliter sitt hår.

Det dröjer ända till sommaren innan någon vet vad som är "fel".

Den lille pojken har fått en cp-skada.

Ett nytt liv har börjat för den nya familjen. Ett annorlunda liv som innebär att man inte vet vad framtiden har att komma med riktigt. Inte mer än att kärleken fortfarande växer.

Min vän är den bästa jag kan tänka som mamma till denna pojke. Han har kommit helt rätt!

Någonstans läste jag att barn väljer sina föräldrar, när de är redo för dem - och så tror jag verkligen att det är i detta fall. De är så fina och duktiga, kämpar på och är de bästa föräldrarna som det här lilla änglatrollet kan ha!

Läs mer om Familjen Annorlunda!

4 kommentarer:

  1. Jag gick över exakt en vecka med Elin. Men hade en massa olika datum. 27 sept, 7 okt, 13 okt och hon e född 15 okt. Sista ul visade 7 okt så det va det vi gick efter :)

    SvaraRadera
  2. Jaha, två minuter kvar och du leder med 1-0 ;)

    Ena bloggadressen fungerar inte, vet inte om du vet vem Skribenten är?

    SvaraRadera
  3. Du är helt underbar, Stina. Jag är så glad att jag har dig som min vän. Stor kram <3

    SvaraRadera
  4. Så fint skrivet!!

    Och åhh, coolt att mannen pratar lite kinesiska. :) Lyxigt att få resa dit då och då, själv har jag bara varit i Hong Kong där sambon kommer från men är hemskt nyfiken på Asien i allmänhet... hoppas man lyckas lära sig liite iallafall, din man har rätt i att det är ett väldigt komplext och "ton-baserat" språk... ;)

    SvaraRadera

Du har ordet <3