...så länge man slipper mat som glider ur nävarna på en...
Häromdagen gav jag Bella lite banan att sitta och plocka med. Hon sträckte sina söta fingrar efter bitarna, men så fort hon nuddade dem, drog hon undan handen. Hon kände långsamt över dem och det såg nåstan ut som att hon tyckte det var lite äckligt att bitarna var lite slajmiga.
Det slutade med att hon kämpade sig ner med ansiktet i bordet för att fånga upp bitarna med munnen. Jag vill påstå att detta är ett tecken på intelligens. Eller?
Tänkvärt...banan är göttigt - men ack så slajmigt!
SvaraRaderaKreativt!
Kramar från farfar Håkan
Haha! Smart!
SvaraRaderaPuss till Bella från Gabriel
Vilka härliga bilder!
SvaraRaderaKram
Yeah! Slicka upp bananerna :D
SvaraRaderaÄlskar min bebis
// A