lördag 6 mars 2010

Tre månader


En dag gammal

Igår blev min fina Bellabella tre månader. Igår för tre månader sedan låg jag på förlossningen, nysnittad och groggy, med världens finaste lilla tjej bredvid mig. Mitt hjärta bultade hårt av kärlek. Jag hade aldrig kunnat ana att kärlek kunde göra så ont, på ett bra sätt.

Idag är jag ännu mer förälskad i vår lilla tjej. Hon är inte så liten längre. Koliken är borta. Jag vågar säga det nu. Koliken är borta. Hon har inte gallskrikit otröstligt på två veckor. Pappa A har missat den braiga förändringen, men om två veckor är han hemma igen och vi längtar.

Bella är en glad tjej. Hon skrattar. Hon älskar när man sjunger och spexar för henne och hon älskar myset innan natten. Hon tränar mycket på att sitta och stå med stöd.

Hon har små egenheter, som att pressa in näsan i armvecket på folk när hon ska sova. Hon ligger helst med ansiktet rakt ner i madrassen. Vi försöker vända henne, men då vänder hon sig neråt igen.

Ibland, om kvällarna, när jag pussar henne godnatt så kommer tårarna. Glädjetårar. Jag kan inte sluta titta på henne, hon är så vacker. Jag kan inte förstå att något så vackert är sprunget ur min kropp. Att jag och A har gjort något så fantastiskt.

En fjärdedel av hennes första levnadsår har bara flugit förbi. Kan inte någon stoppas tiden så att jag hinner med i svängarna?


Bella idag

5 kommentarer:

  1. Hej!
    Läste ditt inlägg hos Muppsan...börja faktiskt grina när ja läste! Vi har en dotter som hade kolik så ja vet precis hur ni har haft det!
    Såg att du hade skrivit om Nutramigen...o jag har många burkar kvar, vart bor ni? Du kan få mina burkar om du vill o hon äter de fortfarande.
    Läste oxå att koliken hade slutat...skönt!!

    Du kan maila mig på evaohman21@hotmail.com lr gå in på min blogg www.fen.bloggplatsen.se

    Ha en bra dag!
    Mvh Eva

    SvaraRadera
  2. Du skriver verkligen vackert Stina - ser fram emot att träffa dig och sötnosen Bella!

    Kramisar från farfar Håkan

    SvaraRadera
  3. Hejhej :) Vad säger du om den där fikan på tisdag kanske? :)

    // Åsa

    SvaraRadera
  4. Vad skönt att koliken är borta! Så glad för er skull! :) Molly borrar också alltid ner huvudet i armvecket när hon ska sova, ALLTID :P Så man har lärt sig vad som lugnar henne. Då somnar hon på ett kick :) Kram!

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Läste din gästblogg hos Muppsan och ville bara titta in och säga hej :-) Skönt att koliken är borta för er lilla prinsessa. Jag vet allt för väl hur det är... båda mina söner har haft kolik, första sonen hade svår kolik i 4 månader och den yngsta (nu 7 månader) behandlade vi med akupunktur och hans kolik försvann mha det strax innan 3 månader. Kolik är verkligen ett helvete och både jag och min man kämpar nu för att komma över "chocken" med 2 kolibarn. Vi återhämtar oss sakta men det är tufft, jag har fallit ner i många avgrunder av trötthet och uppgivenhet men det börjar kännas som om jag kan njuta av livet igen! Våra barn är ju ändå friska!

    Kram Anna

    SvaraRadera

Du har ordet <3