Inatt var det då äntligen dags för bebis att titta ut. I mina drömmar. Fladdor vägde då 4800 gram och var en monsterbebis att få ut. Jag pratade mycket i drömmen om att alla lurat mig - att det inte alls var en liten nätt 3500-grams-bebis. Sen vaknade jag, kände på magen med mina korvfingrar och drog över bebisens rumpa och rygg.
Tänk så mysigt när man kan få gosa med bebisen utanför magen! Åh vad jag längtar! Och jag har inte ens gått över tiden. Tänk vilken väntan för alla de som går över två (eller till och med tre!) veckor innan de får träffa bebisen...
Så mysigt att vara så nära. :-) Det är verkligen härligt att vara i väntans tider. Fast inget går upp mot första mötet med den lilla klimpen. Magiskt, overkligt och fullständigt fantastiskt. Blir allt lite avis. :-)
SvaraRaderaHaha, vilken dröm... Ja dom är faktiskt väldigt luriga dom små i magen..
SvaraRadera(kände bara för att slänga in en kommentar när jag ändå gled förbi)
Haha, min klump vägde faktiskt EXAKT 4800 gram! Stor som ett hus, men jag måste säga att det gick grymt bra ändå. :D
SvaraRadera