Fem minuter efter jag hade påpekat för A att "om det inte går över på en halvtimme så ringer vi svärmor", gick det över. Eller, nästan. Jag var sååå glad när jag kände att de ökade i styrka. ÄNTLIGEN! Nu kommer nog bebis. När kraften sedan avtog, blev jag så besviken och ledsen. Jag känner verkligen att jag snart inte orkar mer.
Måste få dagarna att gå fortare! Måste få tiden att springa iväg! Måste, måste, måste!
Jag förstår verkligen alla gravida som på slutet ställer sig och bakar, städar, tvättar, stryker, storstädar osv, för att bara få tiden att gå!
Idag blir det adventsfika och förlovningsfest - alltid något!
Åååh så spännande...:-)(
SvaraRaderaMen en rejäl adventsfika, en ordentlig hinnsvepning,laxoberaldroppar en masse,fest och 5-7 färdknäppar så kommer fladdor!
Eller så är ni bara väldigt trötta och glada och du resad i magen..
KRAM
Men nu har jag undrat och undrat, du är så lik en Stina som gick på komvux i skurup och som vart inom militären...Är det du? :-)
SvaraRaderaTypiskt. Ingen bebis. Fler färdknäppar??? ;-)
SvaraRaderaAnonym: Vem är du?
SvaraRaderaOj sorry...glömde namnet :-) Angela...Gick också på komvux...:-)
SvaraRaderaHej Angela! Japp, det är jag :-) Hoppas du har det bra med katterna!
SvaraRaderaKRAM
Haha! Kul! :-) Det är bra med mig och katterna...Vi ska också ha en liten bebis...
SvaraRaderaFörsökt i sju år...
(kom på hur man skrev i webadressen nu)
Kram