35+2 (Gå in i sig själv)

Jag har blivit så matt den senaste tiden. Trodde aldrig att det skulle bli så tungt i slutet av graviditeten. Jag tycker fortfarande att det är helt fantastiskt att få uppleva en graviditet och jag njuter för det mesta, men det finns stunder då jag känner ett behov av att gå in i mig själv.

Att bara sitta ner, ta det lugnt, andas in, andas ut.

Samtidigt så lägger jag en massa krav på mig själv. Att jag ska orka mer än jag egentligen gör. Jag har alltid varit dålig på att sätta gränser. Jag uttrycker mig kraftigt, men helt oförståeligt. Det kommer en massa ord ur min mun, men inte ett enda är begripligt. Det hör inte till saken.

Jag blir arg över en strumpa som ligger framme, när det egentligen handlar om att jag behöver vila.

Hur många år ska det ta för mig att lära mig att säga det jag vill ha sagt och inte babbla massa strunt?

Plättarna blev fina igår. Hittade inte min mormors recept, så de blev inte så goda som jag förväntat mig dem, men de var åtminstone hela.
Jag är åtminstone bra på att byta ämne snabbt!