Min rygg tar död på mig. Har aldrig haft problem med den tidigare, men nu under graviditeten känns det som att jag håller på att brytas av på mitten. Efter att ha åkt tåg och buss igår värkte den så mycket att jag höll på att bli knäpp. Jag gick och lade mig vid nio eftersom jag var dyngtrött, men gick snart upp igen eftersom jag har svårt för att ligga ner plant.
Efter att ha suttit en stund i soffan kom A och pysslade om mig, gav mig Panodil och vetevärmare, kudde, täcke och sen satt han med mig där tills jag kände att jag verkligen behövde lägga mig ner i sängen.
Idag blir en LUGN dag (även om jag har svårt för att inte göra något alls). Ska bara rulla köttbullar.
Nu till något roligt, underbart och mysigt; efter att A hämtat mig i Malmö efter jobbet, åkte vi hem till svärmor som passade en arbetskamrats tvåmånadersbebis. Självklart måste vi åka och beundra och kela. Ella var det sötaste jag sett, med tjocka goa kinder och mörkt kort hår som virvlade sig i panna och nacke. Hon har alldeles chokladbruna ögon som tittar så klokt på en att man håller på att smälla av. Jag fick hålla och gosa och studsa och mysa... Blir alldeles salig.
Men snart kommer Fladdor - och jag längtar! Undrar så vad det blir för en parvel. Vilken personlighet har du? Är du glad? Arg? Trött? Hungrig? Kommer du vara lik mamma eller pappa? Åh vad jag längtar.
(Naturen är verkligen finurlig; ju längre man kommer i graviditeten, desto mer krämpor, desto mer längtan. Jag förstår verkligen de kvinnor som de sista veckorna bara vill ha ut ungen eftersom de är så tunga och har så svårt att sova och röra sig.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Du har ordet <3