Sönderstressad

Är sönderstressad. Jag, som brukar vara kavlugn alla jular och inte alls förstår folk som stressar och stressar i julefridstider, sitter nu och darrar som ett asplöv av stress.

Det har helt enkelt blivit för mycket. Jag vill njuta av min dotter, snusa på hennes hår, känna hennes kind mot min och lyssna till hennes lätta andetag.

Istället far vi omkring som dårar. Vi vill ju visa upp vårt mirakel! Nu har dock stressen tagit överhanden och jag känner att nästa vecka är min vecka - en lugn vecka som ska gå i sakta mak.

Jag behöver verkligen några dagar då jag bara sitter ner med min älskade unge och njuter.

Har märkt att amningen gått trögt de senaste dagarna. Känns som att mjölken inte rinner till lika mycket och att Bella inte blir riktigt nöjd. Tror definitivt det har att göra med stressen. Jag fixar inte att påskynda amningen för att vi "måste" passa en tid. Nä, det måste få ta den tid det tar, om vi så kommer två timmar sent för att Bella och jag behöver lugn när vi ammar.