Bild: StinaNär jag var liten hade vi de mest underbara grannar. Familjen hade tre pojkar, den yngsta åtta år äldre än jag. Han blev min utvalde. Jag var där han var. Han var aldrig av med mig. Johannes.
Jag hade bestämt att jag skulle gifta mig med honom när jag blev stor. Han fick aldrig veta det och så klart blev det där giftermålet aldrig av.
Våra familjer semestrade tillsammans, grillade, satt uppe sent om sommarkvällarna tillsammans och våra mammor permanentade håret på varandra. Jag har alltid önskat sådana grannar igen. Där vi bodde tidigare gömde sig grannarna när vi kom ut i trapphuset. Vi hade en sopfajt som hette duga med den supergravida kvinnan mittöver.
Men nu. Nu har vi nog hittat grannar som matchar Johannes familj. Vi permanentar inte håret på varandra (men man vet ju aldrig vad framtiden har att komma med). Häromdagen knackade det på dörren. Mannen i hushållet räckte över ett varmt nybakt bröd (som dessutom smakade himmelskt gott).
Vilka grannar!!!
Har också härliga grannar. Hon har blivit en av mina närmaste vänner känns det som. Graviditeterna sammanförde oss. Hon fick ju barn 13 dagar efter mig. :)
SvaraRaderaMolly ska också börja hösten 2011, känns ganska lagom tycker jag, men eftersom jag inte har något jobb att gå tillbaka till så är tanken att jag ska vara hemma fram till maj och sen tar andreas över de sista månaderna. Då kanske man får in en fot nånstans under sommaren :P