Och vi som bara skulle ta det lugnt...

Bellamys

Vilken vecka. Vi som satt natten mellan söndag och måndag och sa att "nu måste vi ta det lugnt...".

I måndags hade vi besök av en barndomsvän till A, hans fru och dotter. I tisdags firade vi svärfar som fyllde jämnt. Vi hade ingen present till honom utan bjöd på middag. Istället kommer han ,ed present till MOI! Kan ni förstå, mitt i hela virrvarret (jag var så slut att jag gick i ett töcken)så fick jag en present. Dessutom något som jag önskat mig sedan jag var liten och såg min mammas... Ett Bismarck-armband! Så fint! Tack så jätte-jätte-jätte-jätte-jättemycket Håkan. Det är jättefint!

Eftersom jag nästan bröt mig själv på mitten denna tisdag för att hålla mig själv samman, så tog farmor Haje, Roger och faster Lykke hand om Bella natten till onsdag. Jag och A sov 5,5 timme för första gången sedan, ja någon gång i graviditeten. Det var så skönt med avlastning, även om det kändes tufft att lämna Bella för så lång tid. Jag saknade henne hela kvällen och grät och grät och grät. När jag hade lugnat mig någon gång vid midnatt, somnade jag bums.

I torsdags blev vår lilla familj fotograferade av Jenny och det ska bli så kul att se bilderna (hoppas hon kan redigera bort mina svarta ringar under ögonen). Det skulle ta två-tre veckor och det är det verkligen värt, för hon är überduktig och redigerar många av bilderna i PS4.

I fredags ville jag bara hem till min mamma. Det kändes som om det var evigheter sedan jag träffade henne, trots att det var på lillejul, men jag saknade henne och syrran iaf. När vi ändå var i Ystad passade vi på att träffa Josse (min barndomsvän) och hennes son Leo. Vilket välartat barn Leo är! Så artig och gullig, inte blyg över huvudtaget och han pratar sååå bra. Kan bara inte fatta att han gillar Mora Träsk (två äckliga gubbar i för korta shorts, som lockar barn med klatchiga visor).

Till min förvåning, dök även Nassim (en annan barndomsvän) och hans flickvän upp. De var hemma från England (han bor där sedan två år tillbaka) och jag har inte sett honom på två år (Josse hade inte träffat honom på fyra år).

Hur som helst. När jag väl satt där hos mamma, så ville jag inte lämna. Jag ville bara kunna sitta kvar, mysa med Bella och prata med mamma hela kvällen. Efter lite tjat fick jag stanna över natten. A åkte hem, medan jag och Bella sov i syrrans rum. Vi sov sååå bra. Ammade vid midnatt, sov sedan till halv sex, somnade om och gick upp halv tio!!!

Vi har slutat ge Minifom, de verkade ändå inte fungera. Det enda som hjälpt hittills är att utesluta laktos, så det fortsätter vi med. Bella har nu varit skrikfri sedan i torsdags natt...