Igår testade jag och Bella att ta oss fram kommunalt - tåg och buss. Bussen in till stan var okej, det var bara jag och vagnen ombord. Tåget var desto kämpigare. Tre trappor upp till tåget! Jag slet som ett djur innan en vänlig kvinna, också hon med barnvagn, hjälpte mig upp.
Väl i Malmö träffade vi Jenny och Gabriel och det var så skönt att utbyta lite erfarenheter med någon som är lika "grön" inom barnområdet som jag själv. Vi kom fram till att vi delade ganska mycket lika erfarenheter av de första barnamånaderna. Bella fick en mysig och väldigt tuff pyjamas av dem (kommer bild senare). Både jag och pappa A älskar den!
På vägen hem hade klockan hunnit slå "alla-slutar-jobba" och jag och Bellan blev verkligen hatade av alla... Där kom vi och trängde oss in i en knökfull stadsbuss och folk knuffade runt varandra och trampade på varandras tår, himlade med ögonen och gjorde plats för oss. Jag skämdes nästan att jag valt en så olämplig tid på dagen att ta mig hemåt...
Bella skötte sig ypperligt igår. Helt fantastisk var hon, min lilla principessa! Efter sista maten igår kväll (22.30) lade jag henne i spjälsängen, men hon vägrade ligga där och bara gallskrek, så jag tog upp henne efter fem minuter. När hon hade lugnat sig helt (det värsta var att hon hulkade så ledsen hon var och det kändes riktigt rivigt i mitt hjärta) lade jag ner henne igen och lade min hand över henne.
Då händer det. Hon somnar, för att sova till 03.15!!! Det kändes oerhört bra och även om hon inte kom i säng vid åtta, som är vårt mål, så är det ett stort framsteg att somna kl.23 istället för 01-04!!!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaVad skönt!! Ni ska nog få ordning på den lilla, ska ni se. (Och ja, det är hemskt när de lär sig att låta sådär ledsna när de gråter. Det är mycket värre än om de bara är förbannade.)
SvaraRaderaEn liten undran, har ni henne i sjal något? Smulan slocknade alltid så fort vi sjalade henne och det var länge vår kvällsrutin. =)
SvaraRadera