Graviditeten med Bella var kantad av många små bekymmer. Jag var sjukskriven från vecka 21 för foglossning, jag hade urinvägsinfektion genom hela graviditeten och i vecka 33+ ville "Fladdor" plötsligt ut (troligen pga av uvi:n), men man lyckades stanna värkarbetet.
Trots detta upplevde jag graviditeten som harmonisk och mysig. Jag klappade ofta över magen och så fort jag lade mig i ett bad så levde denna vilding rövare.
Jag älskade att känna Bella röra sig i min mage. Då visste jag inte riktigt vad som komma skulle. Jag visste inte vem det var som låg i magen. Pojke, flicka? Envis, lugn, trött, glad? Ut kom världens goaste unge. Hon är så söt att jag ibland håller på att trilla av stolen.
En bekant sa till mig att det skulle kännas annorlunda nästa gång. Du vet vad som väntar. Det är helt enkelt inte lika spännande. Det är inte lika fantastiskt som förra gången.
Måste vara något fel på mig, eftersom jag inte alls känner så. Jag vet ju vad som väntar. Jag vet ju hur fantastiskt det är. Därför följer jag denna graviditet med ännu lite mer spänning än förra gången. Jag är, om möjligt, ännu mer nyfiken på vad som komma skall. Och vem som ligger därinne i magen.
För mig har det varit 4 lika stora mirakel varje gång <3
SvaraRaderajag var lika nyfiken och spänd båda graviditeterna! Och ut kom två lika underbara pojkar :)
SvaraRaderaJag kommer nog också tycka det är minst lika spännande nästa gång! :)
SvaraRaderaSpeciellt eftersom förra graviditeten "upptäcktes" i fjärde månaden. Hoppas på att kunna följa allt i detalj från start istället, hehe!