tisdag 17 augusti 2010

Ovetande

Bild från vårdguiden
Jag kanske är överdriven i mina känslor, men jag ogillar starkt att inte veta när mannen åker till Kina... Nu handlar det snarare om två veckor in i september. Det vill jag inte! Dels är jag ju större/tyngre då och dels har jag bokat en profylaxkurs i oktober som han kommer missa...

Jag som har sett fram emot den så. Jag ska inte ropa hej än, det kan fortfarande bli så att han hinner med den (hoppas, hoppas, hoppas), annars blir det till att ta med en annan stöttepelare.

Inatt har jag drömt hemska mardrömmar. Om kejsarsnitt. Blod. Dåliga världen. Panik. En säng som flyger fram genom korridorer med sjukhuspersonal som pratar över huvudet på en.

Inatt var det verkligen tufft. Mår jättedåligt emellanåt och idag känns det som att jag inte vill föda alls. Inte vaginalt. Inte med snitt. Inte med snitt. Trodde aldrig jag skulle bli så rädd. Kanske handlar det om att jag faktiskt aldrig fick prata av mig med personalen efteråt. Ingen på BB pratade med mig om snittet eller vad jag var med om. På efterkontrollen visste barnmorskan knappt vad som hänt.

Ahhh. Låt det här bara gå över fort.

2 kommentarer:

  1. Det kommer nog bli jätte bra ska du se :). Det var ingen som pratade med mig heller efter förlossningen, inte efter någon förlossning faktiskt. Lite surt för jag skulle gärna gått igenom vad som hände då allt gick så himla fort..

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Jag har inte fött vaginalt och inte varit med om akutsnitt. Jag födde min son genom ett planerat snitt och har inget negativt att säga om det överhuvudtaget. Allt var så fint och lugnt. Har inte haft ont varken innan, under eller efteråt.
    Ville bara nämna det. Det kommer att gå kalasbra.

    / Sandra

    SvaraRadera

Du har ordet <3