8 månader

Igår blev Isabella 8 månader. Hon har gjort 2/3 av sitt första levnadsår. Jag trodde aldrig att det skulle gå så fort. Jag trodde inte att en åttamånaders bebis skulle vara så otroligt stark, ha sådan oerhörd vilja, temperament, personlighet eller awesomeness!

Hon är så stor nu, men ändå så liten. Det är stora svängningar - allt från "kan själv" till "snälla mamma/pappa, gör något jag är så ledsen (ledsen-minen och tårar i ögonen)".

Hon skyfflar in plockmat i munnen från bordet själv och nu träffar hon oftare munnen än golvet. Hon kryper, ålar, står, går längs möbler och väggar, vinkar när man säger vinky-vink, sover hela nätter, har stor aptit (båda vad gäller mat och livet), älskar andra barn, tycker om att dela ut slemmiga pussar, tycker inte om leksaker (klockor, stereoapparater, kameror, dvd-fodral och sladdar är roligare), rynkar på näsan när hon skrattar, säger ma-ma och da-da och förstår vad hungrig, mat, vatten, trött och Emil (grannpojken 12 mån) betyder.

Hon gillar att bli jagad och att jaga.

Det finns så mycket att säga om denna fantastiska tjej. Hon kommer bli en fantastisk storasyster!
Jag älskar henne så hårt att mitt hjärta håller på att brista. Det är fantastiskt att jag har fått äran att vara hennes mamma, men det gör ont att bära känslorna utanpå kroppen och leva med ett värkande hjärta.