Jag har precis nattat en liten prinsessa, som var så trött att hon somnade huvudstupa i kudden på tio minuter!
Bröllopet var underbart! Jättefin ceremoni, lugnt och personligt och härliga människor! Massor av känslosamma tal bjöds det på och brudens syster och en kollega till henne sjöng solo i kyrkan och på festen efteråt. Det var så vackert och jag som är känslig som person, kunde inte låta bli att fälla ett "par" tårar...
Vår lilla, fina, underbara tjej, skötte sig exemplariskt! Som den enda bebisen på kalaset, charmade hon alla. Jag blev så stolt! Stolt över hur hon lyckades hålla humöret uppe trots hunger på slutet och trots att hon blev trött, så var det inget gnäll. Någonstans mitt i kalaset tog jag en tur med vagnen på 10 min. Hon somnade och sov gott i en timme för att vakna lika glad som tidigare!
Nu har jag en hel drös med bilder att gå igenom och kanske (de flesta blev väldigt bra, rent kvalitetsmässigt) redigera några :-)
Jag fotade i RAW vilket gjorde att minneskortet snabbt tog slut. Fick en liten bakläxa där att ha ett större minneskort med mig.
Nu blir det mat för min del, det serverades tårta och kakor till bröllopskalaset så nu är jag hungrig! Mannen är ute med sina polare, så vi får båda lite egentid ikväll! Det uppskattas verkligen att vara helt "ensam" nu när man har barn.
Lika mycket som jag älskar Bellas liv och rörelse om dagen, lika mycket älskar jag kvällarna som är lugna. Jag har skrivit det här förr och med risk att låta som en hackig LP-skiva - Jag älskar att gå in till Bella och titta på henne och röra vid hennes kind, säga att jag älskar henne, det sista jag gör innan jag hoppar i sängen.
Vad mysigt med bröllop :-)
SvaraRaderaJodu, det är roboten i mig som fungerar när de vaknar 05.25 :-(
Jo 56 är tidigt, men han är 56 idag och har haft diagnosen i 14 eller om det är 16 år. Eller först trodde de det var parkinson och det är först under våren de diagnostiserat om honom...