torsdag 29 juli 2010

Separationsfasen


En nyvaken tjej med lockig kalufs

Idag slog det mig hur stor Bella blivit. Ja, det slår mig varje dag, men idag upptäckte jag att hon är en egen person. Det har hon inte riktigt varit på samma nivå tidigare, som nu. Nu kryper hon inte till mig gråtandes i panik när jag lämnar rummet. Hon kryper från mig. Det är hon som lämnar rummet nu.

När hon ska vila middag lägger jag henne i spjälsängen och då gosar hon med sin snutte och leker med sin klänning tills hon ramlar bakåt och somnar.

Är separationsfasen över då? För Bella? För den är inte över för mig... Går den någonsin över?

3 kommentarer:

  1. Låter som en mycket trygg tös som njuuter av livet!

    Kramar till hela den lilla (växande) familjen!

    Farfar Håkan

    SvaraRadera
  2. men å vilken underbar bild på en super söt liten tjej ! Hoppas ni får en mysig kväll i regnet ! kram

    SvaraRadera
  3. Ja det blir lite bättre. Andreas får vara hemma hos dig och Bella utan att jag bryter ihop ;-))
    Jag klarar också av att ha min minsta i Stockholm utan att oroa ihjäl mig!!
    Puss

    SvaraRadera

Du har ordet <3