Minifladdor

Jag tror att Minifladdor är en pojke. Det måste det vara. Jag mår inte alls så dåligt som jag gjorde med dottern i magen. Allt är annorlunda. Upp och ner. Fast på ett bra sätt.

Jag känner bebisen röra sig varje kväll nu och några gånger har jag t o m känt ett par riktiga skutt. Det är så mysigt.

Jag längtar tills mina vänner får uppleva samma sak för det här är nog det mest fantastiska som kan hända i ens liv. Man bär på ett liv som man ansvarar för och som man känner.

Redan nu blir man ju varse om vilken personlighet bebisen har. Vi visste redan i magen att Bella vara en aktiv liten plutt. Hon har varit vild från dag ETT. Alldeles fantastiskt att se. Längtar till den 28e då vi ska få säga hej till Minifladdor igen och få veta så att allt står rätt till!