lördag 31 oktober 2009

Känslig

Jag tillhör kategorin av människor som gråter så fort jag kommer i närheten av en kyrka eller gravplats. Tänk så många mammor, pappor, barn, mor- och farföräldrar som är saknade.

Idag grät jag en skvätt igen. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Minneslunden som A:s mormor ligger vid var så vacker och det var så många tända ljus.

Nu ligger katterna och myser och vi har tänt ljus i lägenheten. Jag älskar hösten.

2 kommentarer:

  1. 18-135 objektivet är väldigt bra, men mitt gick snder så numera använder jag nästan enbart mitt 50 mm.

    SvaraRadera
  2. Min lillasyster var bara 9 dagar då hon dog. Hon kom aldrig hem till oss, föddes med ett hjärtfel, dog på sjukhuset. Så även om jag bara träffat henne en gång, jag var bara drygt 2 år när hon föddes och dog, så saknar jag. "Hur hade det varit att ha en lillasyster till? Hur hade hon varit? Hade vi stått varandra nära?"
    Går inte och funderar på detta dagligen men i varje år i januari på hennes födelse- och dödsdag kommer tankarna.

    Njut dagen!

    SvaraRadera

Du har ordet <3