måndag 14 september 2009

26+4 (Vigseln)

Eftersom både jag och A har fyllt/fyller år i dagarna och jag fyllt 25, så passade det bra med en liten vigsel så här i september.

Att vi dessutom väntar smått och står mitt i flyttagen gjorde saken klar - vi gifter oss.

I sexton långa veckor har vi vetat. I sexton långa veckor har vi nästan försagt oss, velat berätta, prata och tjata om vår stora dag. Jag är ändå glad att vi höll det hemligt. Det blev en så fin stämning - ingen press eller stordådigheter.

Vi samlade alltså familjen på Stortorget, som trodde att vi bara skulle samlas för lite lunch ute på stan. När alla kommit berättade vi var vi skulle äta, men att vi först tänkte gifta oss. Min syster bara skrek rakt ut och började gråta. Mormor grät, morfar förstod ingenting, pappa fick gå och sätta sig - han blev så tagen.

En halvtimme senare stod vi inför vice borgmästaren (som hade ett väldigt blaffigt halssmycke). Jag kunde knappt hålla mig för skratt när han uttalade min blivande mans efternamn FEL hela tiden. A darrade lite på handen som jag kramade hårt.

Vigselceremonin var fantastiskt vacker, förrättaren sa så kloka ord. En kvart senare var vi man och hustru.

Det blev en UNDERBAR dag på alla sätt och vis, men det fattades så klart en hel del personer. Ingen ska känna sig på något sätt bortglömd, ni fanns med i våra tankar hela tiden. Vill också påminna om att det "riktiga" bröllopet (som vi ser det, även om vi nu är gifta juridiskt) är när vi får välsignelsen i kyrkan. Då blir ni förvarnade i god tid!

När vi kom ut på torget igen, hade Roger, i all hast, ordnat med ett par musiker som spelade en trudelutt för oss. Kul att vi blev överraskade!!! Karin höll ett litet tal till oss - något från "Sällskapsresan" och avslutade med "...för om tre månader kommer storken". Ja, det stämmer ju precis!

Maten var fin - fläskfilé, klyftpotatis och rödvinssås - kladdkaka till kaffet. Alldeles lagom för oss!

Nu ska jag vänja mig vid mitt nya, enda efternamn. Hoppas jag kommer lära mig leva med att alla frågar hur det stavas och uttalas :-)

Tack allihopa för gratulationer!!!

4 kommentarer:

  1. Jag blev så chockad och glad när jag såg Hajes bild på Facebook :) Tycker det är så roligt att ni har gift er!

    Och det där med efternamn, det vänjer man sig vid, även om det kanske tar ett litet tag... :)

    SvaraRadera
  2. Hehe! Ja, chockade var nog allihopa utom jag och A :-)

    Det blev iaf världens finaste dag!!!

    SvaraRadera
  3. Stort Grattis till er båda!
    Kram från Sofie & Jonas

    SvaraRadera

Du har ordet <3